Under 90-talet fram tills idag har en koncentration mot företagens kärnverksamhet kunnat märkas. Denna koncentration kan exempelvis ske genom att sälja de fastigheter man är verksam i. 1997 sålde Atlas Copco sina fastigheter i Sickla för att sedan hyra tillbaka dem och köpare var Ljungberggruppen, vilket vi valt att undersöka genom en fallstudie. Syftet med uppsatsen är att belysa varför Atlas Copco valde att sälja sina fastigheter samt att påvisa likheter och skillnader med andra fall. Vi avser även att undersöka hur nyttjarna av Atlas Copcos lokaler i Sickla upplevt ägarbytet.

Resultatet vi kommit fram till är att Atlas Copco fattade beslut om fastighetsförsäljning efter att de flyttat sin tillverkningsverksamhet från Sickla och det uppstod ett minskat lokalbehov. Samtidigt var företaget i behov av pengar och som börsnoterat företag skulle det inte vara ekonomiskt försvarbart gentemot aktieägare att ge sig in i fastighetsbranschen. Detta i kombination med att man inte var tillräckligt kunnig gällande drift och utveckling av fastigheter på ett så pass tillfredställande sätt som skulle krävas. Försäljningen har både likheter men även skillnader mot andra företags fastighetsförsäljningar. En stor skillnad vi kan konstatera är att börsnoterade företags fastighetsägande styrs av avkastningskrav från aktieägare. Vidare har vi kunnat konstatera att Atlas Copcos anställda upplevt en förändring efter ägarbytet och att den till stor del varit positiv.