Problembaserat lärande (PBL) är en vanlig undervisningsform inom såväl grundskola som högre utbildning. Inom PBL arbetar studenterna självständigt och lösningsorienterat med problem eller utmaningar som utgångspunkt. Denna undervisningsform lämpar sig därför bra för å ena sidan samverkansprojekt där man arbetar med externa utmaningar, och å andra sidan för att utforska samhällsutmaningar där fokus ofta ligger på hållbarhet eller socialt ansvarstagande. Trots att PBL är en väletablerad undervisningsform, kan den ibland upplevas som trubbig och underutvecklad från ett pedagogiskt perspektiv. 

Inom vår utbildningspraktik har vi under många år arbetat med utbildningar i designmetodik, designtänkande och innovationspraktiker. I det arbetet har vi identifierat möjligheter att generalisera och överföra delar av dessa praktiker till andra domäner där man arbetar med PBL, samverkan och samhällsutmaningar. Ett intressant exempel är masterkursen “Challenges for Emerging Cities: Open Lab Multidisciplinary Project Course”, där studenter från en mängd olika discipliner från fyra olika universitet och högskolor använder designmetoder för att beforska och hitta kreativa lösningar på samhällsproblem formulerade av externa uppdragsgivare. 

Som en del i arbetet med att utveckla dessa lärandeformer har vi tagit fram en pedagogisk modell - Lärande genom designutforskande (Design Inquiry Learning), där vi strävar efter att vidareutveckla befintliga problembaserade ansatser genom att arbeta fram en form av utforskningsbaserat lärande baserat på processorienterat och kreativt designutforskande. Central för modellen är designtänkande-metodik (Design Thinking), där ett kreativt förhållningssätt och problemlösningsmetoder inspirerade av professionella designers verksamhet används för att hitta lösningar på komplexa problem och samhällsutmaningar. Denna metod är speciellt lämplig för att ifrågasätta konventionella tankesätt, se nya möjligheter i strategiska sammanhang och att fokusera på att identifiera intressanta och hanterbara problem i ett större problemkomplex. Designers utgår som regel från ett användarperspektiv och experimenterar sig fram till insikter och lösningar med hjälp av praktiska metoder och verktyg för datainsamling, visualisering, idégenerering, testning och beslutsfattande. 

Våra erfarenheter från ett flertal kurser på både grund-, avancerad-, och doktorandnivå visar att studenter som jobbar med denna typ av metoder snabbt skapar djup förståelse för och insikter inom komplexa problemområden, samt att metoderna ger stöd och struktur, inte bara för det praktiska arbetet utan även för lärprocesserna. Denna typ av arbetsformer ger även ett bra gränssnitt gentemot externa uppdragsgivare, med tydliga former för erfarenhetsutbyten och återrapportering. Ofta när designmetodik och designtänkande diskuteras inom utbildning, ligger fokus på förmåga till innovation och kreativa lösningar. En viktig poäng vi vill göra här är dock att sådana processer också kan fungera som medel till förståelse och kunskap om de problemdomäner som utforskas.