Under 1960- och 70-talet uppkom en rad nya sociala och politiska vänsterrörelser som arbetade för revolution och jämlikhet i det svenska samhället. Det visade sig snart att de nya rörelserna i hög grad dominerades av män och att det var män som satte den politiska agendan. På 1970-talet var kritiken från exempelvis den nya kvinnorörelsen hård och åtskilliga kvinnor har vittnat om den mansdominans som rådde i de revolutionära rörelserna. Samtidigt fanns det en rad kvinnor som förstökte bedriva kvinnokamp inom vänsterns organisationer, men de möttes ofta av motstånd. I Revolutionärer. Kön klass och kvinnokamp i svensk 1970-talsvänster undersöks kvinnokamp, maskulinitet och feminitet inom den revolutionära vänstern och Hill diskuterar i vilken utsträckning manliga revolutionära arbetarklassideal hade betydelse för och satte gränser för den politik som utvecklades.