The Council Directive 98/83/EC of 3 November 1998 on the quality of water intended for human consumption was released to ensure the quality of the drinking water within the European Union (EU). Since the directive got introduced the amount of chemicals has significantly increased. The purpose of this thesis is therefore to study how the chemicals are managed within the management of the drinking water in Stockholm to get an insight into different interactions within the science-policy sphere and how it creates obstacles in the improvements of the drinking water quality. A case study with qualitative interviews was made with people active in different levels of the drinking water management, including the research field. The result of the study identifies three areas where obstacles occurred. Through the theoretical framework for science-policy that include eight delay mechanisms an analyze of the existing obstacles in the management was made to identify if any of these eight occurs. The first obstacle is within communication where it shows that knowledge can be communicated more effectively between the concerned authorities. The delay mechanisms within the category that can be identified is science denial, scientific controversy, scientific uncertainty, science-based advice, decision thresholds, unclear goals and norms and implementation deficits. The second obstacle is within uncertainties in who bear the responsibility and where the delay mechanisms that can be identified is science denial, scientific uncertainty, policy formulation, decision thresholds, unclear goals and norms and implementation deficits. The third obstacle is the distribution of the financial resources where there are difficulties and an uneven distribution between municipalities of different sizes. The occurring delay mechanism that can be identified in this obstacle is scientific uncertainty, unclear goals and norms, decision thresholds and implementation deficits.

För att säkerställa dricksvattenkvaliteten inom Europeiska Unionen (EU) uppkom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten. Sedan direktivet infördes har antalet kemikalier ökat markant. Syftet med studien är därför att undersöka hanteringen av kemikalier i Stockholms dricksvattenförvaltning för att få en insyn i hur olika interaktioner inom sciencepolicysfärerna skapar hinder i förbättring av dricksvattenkvaliteten. En fallstudie har genomförts med kvalitativa intervjuer där personer från olika nivåer inom förvaltningen har intervjuats vilket även innefattar forskningsområdet. Utifrån resultatet har tre områden identifierats där hinder förekommer. Genom det teoretiska ramverket för science-policy som innefattar åtta stycken fördröjningsmekanismer utfördes en analys av de förekommande hindren i förvaltningen för att identifiera om några av dessa åtta förekommer. Det första hindret är inom kommunikation där det framkommer att kunskap kan förmedlas mer effektivt mellan de berörda instanserna. Fördröjningsmekanismerna som förekommer inom hindret är vetenskapsförnekelse, vetenskapliga kontroverser, vetenskaplig osäkerhet, vetenskapsbaserad rådgivning, beslutströsklar, otydliga mål och normer och implementeringssvårigheter. Nästa identifierade hinder är inom ansvar. De fördröjningsmekanismer som förekommer inom hindret är vetenskapsförnekelse, vetenskaplig osäkerhet, policyformulering, beslutströsklar, otydliga mål och normer och implementeringssvårigheter. Det sista hindret är inom resurser där det finns svårigheter med att få finansiering till förbättring och att de är ojämnt fördelade mellan kommuner med olika storlek. Fördröjningsmekanismerna som förekommer inom hindret är vetenskaplig osäkerhet, otydligt formulerade mål och normer, beslutströsklar och implementeringssvårigheter.