Denna vetenskapliga essä, som utgår från det personliga med två inledande gestaltningar, undersöker språket i socialt arbete och vilken betydelse ett enkelt och begripligt språk har för klienters delaktighet. Essän undersöker faktorer som kan försvåra för socialarbetaren att vara enkel i sitt språk. Användandet av mallar, kravet på produktion och effektivitet är några faktorer som kan leda till oklokhet i skrivandet som i sin tur leder till oklokhet i pratandet. Det blir inte lättare av att det näst intill enbart är dokumentation som diskuteras, sällan språket. Retorikens betydelse med ethos, logos och pathos har förpassats till historien. Makt, särskilt den dolda, behovet av att kunna distansera sig mot det svåra, viljan att vara objektiv och komplexa möten mellan skrivspråkliga och talspråkliga personer är ytterligare faktorer som kan försvåra det enkla språket. Essän mynnar ut i frågan vart i författarens praktiska kunskap som språket hör hemma. Svaret blir inte bara i hela författarens professionalism utan det som är författarens jag.

This scientific essay, based on the personal view with two introductory representations, examines the language of social work and the meaning of simple and understandable language for clients' participation. The essay examines factors that can make it difficult for the social worker to be simple in his or her language. The use of templates, the requirement for production and efficiency are some of the factors that can lead to unwiseness in writing which in turn leads to unwiseness in talking. It does not get any easier because it is almost exclusively documentation that is discussed, rarely the language. The importance of rhetoric with ethos, logos and pathos has been relegated to the history. Power, especially the hidden, the need to be able to distance themselves from the difficult, and the will to be objective and the complex encounter between writing linguists and colloquial linguists are additional factors that can make the simple language more difficult. The essay culminates in the question of where in the author's practical knowledge the language belongs. The answer will be not only in the professionalism of the entire author but in the author's self.