När Viktor Rydberg dog 1895 ansågs hans inflytande på den svenska kulturen vara omätligt stort och dödsfallet utlöste landssorg. Nu är han mest känd för att vara glömd, förutom som upphovsman till ett par julrelaterade dikter. Det är en receptionsbana som är väl värd att studera, både i dess uppåtfas och i dess nedåtfas: för den belysning det kan ge av författarskapet, av mottagarna och av minneskulturens och glömskeproduktionens processer.
I den här antologin undersöks Rydbergs receptionshistoria från en mängd olika perspektiv, inte bara inom litteraturen utan också inom religionens, politikens och kulturens område i stort. Samtidigt aktualiseras mer allmänna frågor om hur man idag kan närma sig ett tidigare så högt värderat men numera enligt många hopplöst daterat författarskap. Ja, varför ska vi överhuvudtaget bry oss om Rydberg idag?