Den här uppsatsen ämnar att med sociosemiotiken som teoretisk utgångspunkt undersöka hur icke-vita karaktärer representeras i reklamfilm. De tre frågeställningarna lyder: Hur stor andel av reklamfilmerna i analysen inrymmer icke-vita karaktärer, inom vilka narrativa genrer förkommer icke-vita och hur porträtteras icke-vita karaktärer inom respektive narrativ. Materialet som analyseras avgränsas till filmer som tilldelats pris från reklamtävlingen Guldägget, med motiveringen att de kan agera föredöme för reklam i stort. Först granskades filmerna för att delas upp i filmer utan eller med icke-vita karaktärer, vilket resulterade i 29 filmer med icke-vita karaktärer. Dessa 29 filmer genomgick vidare en visuell analys för att utforska de icke-vita karaktärernas deltagande, både sett till vilken narrativ genre av reklamfilmer som de främst förekom i och till vilken grad de var specificerade individer. Resultatet påvisade att icke-vita karaktärer ytterst sällan agerar enskilda huvudkaraktärer: endast en karaktär i materialet spelade en sådan roll. Icke-vita karaktärer deltar snarare i kollektiv där alla medverkande delar samma egenskaper. De påträffas framförallt i narrativ som ska skildra världen, snarare än narrativ som fokuserar på individers handlingar. Avslutningsvis menar jag att utfallet beror på en allmän omedvetenhet eller obetänksamhet gällande framställningen av karaktärer med synlig minoritet, bland annat till följd av bristen på svensk forskning som belyser hudfärgsrepresentation.