Det har idag blivit något av en vedertagen sanning att Sverige och världen står inför en annalkande robotrevolution. Det här kapitlet griper tag i framställningen av automationen inom arbetslivet som ett plötsligt språng. Istället visar kapitlet genom etnografiska arbetslivsstudier att automationen är en lång utdragen process  som präglas an hur relationen mellan arbete och kapital kommer till uttryck i arbetets konkreta vardagspraktiker och relationer. Det visar att automationsprocessen kan gå fram och tillbaka, beroende på styrkeförhållanet mellan kapitalet och arbetarnas fackliga organisationer och reser frågor om huruvida det är maskinerna som med tiden blir mer mänskliga, eller om det är  de arbetande människorna som allt mer reduceras till maskiner.

Today it has become something of an accepted "truth" that Sweden and the world are facing a pending robotic revolution. This chapter questions the commonplace portrayal of automation as a sudden leap. Instead, the chapter ethnographically shows that automation is a long drawn-out process characterised by how the relation between work and capital is expressed in the everyday practices and relations in the workplace - the relations in production. It shows that the automation process can go back and forth, depending on the strength ratio between capital and workers' unions, and raises important questions about whether it is the machines that become more human over time, or whether workers are increasingly reduced to machines due to the degradation of work.