In recent decades, Higher Education Institutions have been reformed worldwide so that they may exert a greater influence in the production of knowledge within Knowledge-based Economies (KBEs). This transformation is often explained in terms of how advanced capitalist economies need to secure a prosperous future within post-Fordist capitalism. These developments have occurred in Finnish and Estonian universities, which are conceived as spaces in which knowledge, technology and entrepreneurship are creatively combined in order to contribute to the realisation of a sustained economic growth. This process is understood as a totalising movement that intersects with existing relations of power and social hierarchies. In the study, a Gramscian framework is employed, in order to critically investigate, in two multidisciplinary university departments in Helsinki and Tallinn, the emergence, consolidation and reproduction of an order that is constituted by the contradictory relation between legitimating narratives, on the one hand, and the vertical implementation of policies, on the other. Methodologically, the study adopts a narrative analysis of a corpus of programmatic documents alongside work stories. Both parts of the study’s empirical material are explained and recontextualised within the wider global politico-economic system. The analyses presented in this study bring to light the existence of a fragile consent based on a vague horizon of hope and freedom consolidated at all levels, from the programmatic documents to the academic workforce.

This vague horizon steers and legitimises market expansion through the circulation of an optimistic techno-centric narrative, expressed in the concept of solutionism, which serves to de-antagonise those tensions present in the territorialisation of market forces, by promising a future in which science, technology and entrepreneurship co-operate for the good of society. The study also reveals how the deployment of reforms is legitimised through recourse to the exceptional status that the meritocratic order has in academia. To understand how the market logic merges with academic exceptionalism, this increasingly “marketised” – or debauched meritocratic – order is analysed by re-defining some of Bourdieu's concepts. Solutionism and “debauched meritocracy” provide a set of middle-ranging concepts that connect to the larger Gramscian framework, with the purpose of completing the critical investigation into the university order and its apparently central place within the Knowledge-based economies and post-Fordist capitalism.

Under de senaste decennierna har högre utbildningsinstitutioner reformerats över hela världen så att de kan ha ett större inflytande i produktionen av kunskap inom kunskapsbaserade ekonomier (KBE). Denna omvandling förklaras ofta i termer av hur avancerade kapitalistiska ekonomier behöver säkra en välmående framtid inom post-fordistisk kapitalism. I denna vision är finska och estniska universitet tänkta som utrymmen inom vilka kunskap, teknik och entreprenörskap kreativt kombineras för att bidra till förverkligandet av en fortsatt ekonomisk tillväxt. Studien kontextualiserar denna efterfrågan på kunskapsbaserad tillväxt till en större global politiskt-ekonomisk kontext och förstår den som något som styr reformer som utvecklas i samband med en generell process för marknadsutvidgning. Denna process förstås som en totaliserande rörelse som överlappar med befintliga maktförhållanden och sociala hierarkier. I studien används ett gramscianskt ramverk för att kritiskt undersöka framväxten, konsolideringen och reproduktionen inom två tvärvetenskapliga universitetsavdelningar i Helsingfors och Tallinn av en motsägelsefull ordning. Ordningen utgörs av förhållandet mellan legitimerandet av berättelser, å ena sidan, och ett vertikalt genomförande av politik å andra sidan. Metodologiskt antar studien en narrativanalys av ett antal programmatiska dokument vid sidan av berättelser från dessa arbetsplatser. Trots spänningar som uppstått ur reformerna visar analyserna på att det finns ett bräckligt samtycke baserat på konsolideringen av en vag horisont av hopp och frihet, såväl i de programmatiska dokumenten som i den akademiska arbetskraften.

Denna vaga välståndshorisont styr och legitimerar marknadsutvidgning genom cirkulationen av en optimistisk teknik-centrerad berättelse, uttryckt i begreppet lösningsorientering (solutionism). Begreppet tjänar till att motverka de spänningar som finns i territorialiseringen av marknadskrafterna genom att lova en framtid där vetenskap, teknik och entreprenörskap samspelar till förmån för samhället. Studien visar även hur implementeringen av reformer legitimeras genom att åberopa den exceptionella status som den meritokratiska ordningen har i akademin. För att förstå hur marknadslogiken smälter samman med det som utmärker akademin analyseras denna alltmer "marknadsförda" - eller tygellöst meritokratiska (debauched meritocratic) - ordning genom att omdefiniera några av Bourdieus begrepp. Lösningsorientering (solutionism) och "tygellös meritokrati" (debauched meritocracy) tillhandahåller en uppsättning av mellanbegrepp som kopplas till det större gramscianska ramverket i syfte att komplettera den kritiska utredningen av universitetsordningen och dess centrala plats inom kunskapsbaserade ekonomier och post-fordistisk kapitalism.