Under hösten 2017 växte #MeToo fram vilket ledde till uppkomsten för nya underrörelser specifikt inriktade på deras egen sfär. En av dessa rörelser var #Visparkarbakut som är ridsportens eget svar på #MeToo. Syftet med denna studie var därför att undersöka rapporteringen och gestaltningen av #Visparkarbakut i en svensk kontext och i kontext av ridsporten, samt hur tidningarna har valt att representera denna hashtag i deras artiklar då detta tidigare inte hade gjorts. För att nå ett svar på hur tidningarna gestaltade #Visparkarbakut ställdes frågor som exempelvis vilka personer som porträtteras i artiklarna och på vilket sätt tidningarna positionerade sig gentemot #Visparkarbakut. Studien genomfördes med hjälp av en kvantitativ innehållsanalys och hade sin utgångspunkt i Karlsson och Strömbäcks (2015) samlingsverk Handbok i journalistikforskning samt Goffmans (1986) bok Frame analysis med fokus på gestaltningsteorin. Det huvudsakliga resultatet visar att den allmänna positioneringen hos tidningarna gentemot #Visparkarbakut var övervägande positiv, och att det är främst kvinnor som porträtteras i artiklarna. Resultatet visade att tidningarna främst väljer att porträttera grundarna till #Visparkarbakut, ämbetsmän och profiler. Slutsatsen är därför att tidningar är med och bidrar till en positiv bild av #Visparkarbakut, majoriteten av de representerade personerna i artiklarna är kvinnor och problemet som #Visparkarbakut berör beskrivs som ett strukturellt problem, snarare än ett individuellt problem.

In the fall of 2017, #MeToo emerged, leading to the emergence of new sub-movements specifically focused on their own sphere. One of these movements was #Visparkarbakut, which is the equestrian's own response to #MeToo. The purpose of this study was therefore to investigate the reporting and framing of #Visparkarbakut in a Swedish context and in the context of equestrian sports, as well as how the newspapers have chosen to represent this hashtag in their articles because this had not been done before. To reach an answer to how the magazines framed #Visparkarbakut, questions were asked such as which people are portrayed in the articles and in what way the magazines positioned themselves against #Visparkarbakut. The study was conducted using a quantitative content analysis and was based on Karlsson and Strömbäck's (2015) collection work Handbok i journalistikforskning and Goffman's (1986) book Frame analysis with focus on framing theory. The main result shows that the general positioning of the newspapers towards #Visparkarbakut was predominantly positive, and that it is mainly women who are portrayed in the articles. The results also showed that the magazines mainly chose to portray the founders of #Visparkarbakut, officials and profiles. The conclusion is therefore that magazines are contributing to a positive image of #Visparkarbakut, the majority of the people represented in the articles are women and the problem that #Visparkarbakut concerns is described as a structural problem, rather than an individual problem.