Inte sällan blir våld i nära relation synonymt med mäns våld mot kvinnor. I den privata, politiska och mediala sfären debatteras mäns våld mot kvinnor flitigt, men sällan synliggörs kvinnors våld mot män. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet är klyftorna mellan kvinnor och mäns utsatthet för våld i nära relation små. Kvinnor utsätts för grövre fysiskt våld, men i övrigt är våldet, fysiskt som psykiskt, relativt jämnt fördelat mellan könen. Ändå osynliggörs de utsatta männen, både i debatten men också vad gäller hjälpinsatser och stöd från samhället.

Vår studie har kvalitativt jämfört och analyserat reportage om våldsutsatta män och kvinnor, med syfte att undersöka om det finns skillnader i medias porträttering av partnervåld efter kön. Vi har också analyserat huruvida media reproducerar föreställningar om genus samt vilka strukturer och värderingar som eventuellt finns implicit i medieinnehållet. Studien har haft särskilt fokus på den våldsutsatta mannen. Genom kvalitativ textanalys med ett frågeschema har tio reportage mellan tidsperioden 2009 – 2019 om män respektive kvinnor analyserats. Teoretiskt ramverk har varit genusteorin, maskulinitetsteorin samt teorin om det ideala brottsoffret. Resultatet av analysen visar på tydliga skillnader efter genus i medierapporteringen om partnervåld med anspelningar på könsstereotyper. Männens berättelser ifrågasätts ofta och de ses inte som lika legitima offer som de våldsutsatta kvinnorna. Slutsatsen för studien är att media reproducerar vedertagna föreställningar om genus genom att porträttera männen och kvinnorna olika. Männen blir i första hand män och inte offer, med fokus på deras kön istället för deras upplevelser.