Kapitlet diskuterar och analyserar hur den svenska minoritets- och skolpolitiken påverkat de fem nationella minoriteternas skolsituation under 1900-talet fram till idag. Till detta knyts några pedagogiska tankegångar beträffande synen på undervisning, lärande och mångfald med särskilt fokus på de nationella minoriteterna, och mer specifikt romernas situation. Trots de förändringar som skett sedan erkännandet av minoriteterna år 2000 och de rättigheter som de numera formellt har, bland annat i skolan, visar kapitlet att dessa rättigheter fortfarande inte genomförs i praktiken och att okunskapen om minoriteterna fortfarande är stor. Avslutningsvis ges dock några exempel på motberättelser och hur skolan och högskolan genom en interkulturell pedagogik kan utmana de diskurser om minoriteterna som ofta lever kvar.