”Fem tysta minuter” är en vetenskaplig essä som handlar om olika metoder för att skapa ordning under måltider i skolan. Framförallt undersöker den mellanmålet som är en vardaglig del av det fritidshemspedagogiska uppdraget. Uppsatsen grundar sig i två olika berättelser som gemensamt gestaltar en mellanmålssituation där handlingsalternativen varit svårbedömda för oss och där det inte tycks finnas en tydlig riktning som gagnar samtliga inblandade. Vi har undersökt huruvida ”fem tysta minuter” är en bra metod för att skapa en pedagogisk och harmonisk måltid. I berättelserna ställs vi bägge inför en situation där vår erfarenhet och intuition säger att ett annat handlande vore att föredra dock blir vi bakbundna av kollegial regelstyrning. Utifrån detta har vi reflekterat kring hur man som professionell pedagog med fördel kan agera när ens inre didaktik kolliderar med arbetsgruppen. Vi utgår också ifrån ett barnperspektiv där dilemmat blir att barn med behov av lägre ljudmiljö och barn som ständigt misslyckas att bibehålla tystnad under måltiden ska tillgodoses.

Vi har utgått ifrån ett barn- och vuxenperspektiv i förhållande till konsekvenserna av ett demokratiskt samt auktoritärt ledarskap. Vi har konstaterat att de verktyg och förutsättningar vi som enskilda professionella pedagoger innehar inte är tillräckligt för att skapa den pedagogiska arenan under måltid som rekommenderas genom bland annat Livsmedelsverket och Skolverket. Det krävs en bredare pedagogisk diskussion kring måltiderna inom skolan.

“Fem tysta minuter” (five minutes of silence) is a scientific essay about methods to create order during mealtimes in school. The essay mainly focuses on the afternoon snacks that are an every day part of the “fritidshem” (after-school centre) work. The essay is based on two different stories that combined presents mealtime situations where the pedagogical choices have been hard to make and were there are no clear options that would benefit all the participants. We have researched whether ”fem tysta minuter” is a good method to achieve a pedagogical and harmonic mealtime. In the presented stories we are both faced with a situation where our experience and intuition tells us another choice of action would be preferred but we are restricted by the rules of the collegium. From this, we have reflected on how one as a professional educator can act when your inner didactics collides with the working group. We also view this from a child perspective where the dilemma is that both children with the need for a calmer and more quiet environment and children who can't stay quiet and constantly fails to do so must be satisfied.

Our approach has been to consider a child and adult perspective in relation to the consequences of a democratic and an authoritative leadership. We have reached the conclusion that the tools and conditions we as lone professional pedagogues have, are not enough to create the pedagogical arena during mealtime that are recommended for instance by the Swedish food agency and the Swedish National Agency for Education. A broader pedagogical discussion concerning mealtimes in school(s) is needed.