Den universella välfärdsmodell, som tillämpats i Sverige sedan andra världskriget, vägleddes av ambitionen att hålla marknadsintressen utanför välfärden för att undvika ojämlik tillgång och kvalitet samt för att stärka den demokratiska styrningen av välfärdssektorn. Sverige präglades därmed av en välutvecklad offentlig sektor med god tillgång till offentlig service.Den här rapporten kan dock genom omfattande statistiska studier visa hur den svenska välfärdsmodellen sedan 80-talet och framåt har genomgått genomgripande förändringar. Resultaten är bland annat:• Antalet privata aktörer i välfärdssektorn ökar som en följd av politiskt skapade välfärdsmarknader.• Gemensamma skattemedlen finansierar i högre grad privata välfärdstjänster, som i allt större utsträckning utförs av stora koncernägda aktiebolag, liksom dessa företags vinster.• Omfattande privatiseringar av gemensamt ägande har genomförts.• Andelen offentligt anställda har minskat med 10 procentenheter och antalet statsanställda har halverats, medan antalet sysselsatta i privat välfärdsverksamhet fyrdubblats.• En högre andel skatter går i allt större utsträckning till att finansiera välfärdsverksamhet som bedrivs av det privata näringslivet.• Offentlig sektors totala andel av samhällsekonomin har minskat från 60 procent till 50 procent av BNP.Dessa resultat tyder sammanfattningsvis på att den svenska välfärdsmodellen har genomgått kritiska förändringar vars följder inneburit att en omfattande omfördelning av makt, resurser och inflytande har skett från den demokratiskt styrda gemensamma sektorn – till den marknadsstyrda privata sektorn. Den svenska universella välfärdsmodellen som en gång hyllades har ersatts av en allt mer marknadsliberal modell. Bland konsekvenserna finns försämrad jämlikhet i tillgången till exempelvis skola, vård och omsorg, mindre ekonomisk omfördelningspolitik och mindre demokratisk styrning. Samtidigt går en allt växande andel av medborgarnas skattepengar till de privata välfärdsföretagens vinster.