The name of this essay is “’Just’ go play – A scientific essay of children’s free play in nature”. Its purpose is to investigate what happens to us educators, and what we can see in children’s free play in nature, when we adopt a more observing and inquiring attitude and when the children steer their own play. The background to my interest in this is that I have been reflecting over the fact that my team organizes many activities, organized by us educators, and that I have a feeling that I am missing something in the children’s play and learning. My starting point consists of three essays, where I first depict two activities, organized by educators, and after that a situation where I follow and participate in the children’s play on their terms. Based on this I ask the following questions: Which learning and what experiences can we observe in the children’s free play in nature, by interpreting their actions, when us educators take a more flexible approach? What practical knowledge does an educator, who encourages free play, need? What abilities need to be strengthened, unlike an educator who is focused on the measurable, or what can be shown outwardly to others? Except reflecting over my experiences I have used participant observation of the child group. I was was filming the child group while playing, and taking notes on conversations between us educators. During the process, I decided to also let my colleagues film. My theoretical approaches are the theory of practical knowledge and theory of play, and my study has the form of an essay. I reached the conclusion, that we discovered new things in the children’s play; that the play went more harmonically, when we didn’t take the lead, and that us educators got calmer and more concentrated. The practical knowledge which us educators need is a responsive attitude towards children’s play, and a gaze which not only sees what’s apparent, but also perceives that which is not immediately obvious.

Denna uppsats heter ”Att ’bara’ få leka – En vetenskaplig essä om barns fria lek i naturen”. Syftet med den är att undersöka vad som händer med oss pedagoger, och vad vi får syn på i barnens fria lek i naturen, när vi intar ett mer observerande och medforskande förhållningssätt och då barnen styr leken. Intresset har väckts i och med att jag reflekterat över att mitt arbetslag har många pedagoginitierade lekar i naturen och i känslan av att jag missar något i barnens lek och lärande. Min utgångspunkt är tre gestaltningar, där jag först skildrar två pedagoginitierade aktiviteter i naturen, och därefter en situation då jag följer med i barnens lek på deras villkor. Med utgångspunkt i detta har jag följande frågeställningar: Vilket lärande och vilka upplevelser kan jag och vi se hos barnen i deras fria lek i naturen genom att tolka deras handlande, då vi pedagoger intar ett följsammare förhållningssätt? Vad är det för praktisk kunskap som en pedagog, som ska uppmuntra den fria leken, behöver? Vad är det för förmågor som behöver stärkas, till skillnad från en pedagog som är fokuserad på det, mätbara eller det som går att visa upp utåt mot andra? Förutom att reflektera över mina erfarenheter har jag använt mig av deltagande observation av barngruppen; jag har filmat barnen i deras lek, och dessutom gjort anteckningar av samtal oss pedagoger emellan. Under processen bestämde jag mig för att även mina kollegor skulle få filma. Mina teoretiska ansatser är den praktiska kunskapens teori samt lekteori, och uppsatsen är skriven i essäform. Vad jag kom fram till var att vi upptäckte nya saker i barnens lek, att leken blev mer harmonisk då vi inte styrde den, samt att vi som pedagoger blev lugnare och mer koncentrerade. Den praktiska kunskap som vi pedagoger behöver är en mer lyhörd hållning gentemot barnens lek och en blick som uppfattar det diffusa och inte endast det uppenbara.