I min uppsats fördjupar jag mig i arbetet kring de som i allmänna ord benämns för blyga barn. Vad innebär det egentligen att vara blyg, är det ett personlighetsdrag som är svårt att ändra på, eller ett tillstånd som behöver bearbetas för att nå utveckling? Eller kan det rentav vara något som är ärftligt och därmed inte påverkbart? Vad innebär blyghet i förskolan för barnet och pedagogen och hur kan pedagoger lyfta de barn som inte syns eller hörs. Är det överhuvudtaget något att oroa sig över och isåfall vad kan man göra för att stötta de blyga barnen i deras fortsatta utveckling. Genom att använda mig av sociokulturella och normkritiska perspektiv försöker jag tolka hur dessa två aspekter påverkar synen på blyghet. I denna uppsats utgår jag från mina egna erfarenheter för att i efterhand reflektera över hur min egen syn, förskolans och samhällets syn påverkar oss i det dagliga bemötandet. 

In my essay I try to get a better understanding of those who in general words are called shy children. What does it really mean to be shy, is it a personality trait that is difficult to change, or is it a condition that needs to be processed to further development? Or could it perhaps be something that is hereditary and thus impossible to affect? What exactly does shyness mean in the preschool for the child and the teacher, and how can the teachers try to reach children who are not usually seen or heard. Is it at all something to worry about, and if so, what can you do to support them in their continued development. Through the use of different perspectives such as the socio-cultural and norm-critical, I try to see how various aspects influence the view on shyness. In this essay, I use my own knowledge and previous experiences in order to reflect on how my own, the preschool and society's view affects us in the daily approach.