As emissions of greenhouse gases has become one of our times most urgent issues, the policies implemented by governments in effort to reduce them are many and varied. In Sweden, a feebate system for vehicles was implemented in mid 2018. This paper attempts to answer the question whether or not the bonus-side (a subsidy for electric vehicles) of the policy will reduce emissions in a cost-efficient and fair way. The questions in answered by using material available to those who made the decision, and by looking at previous research and data. Mathematical examples of the cost, through the cost of the policy, of reduction is compared to EU ETS to evaluate cost-efficiency. The fairness aspect is reviewed by studying regional data. The conclusions are that the policy is neither cost-efficient nor is it free from interregional equity concerns.

Medan utsläppen av växthusgaser har kommit att bli vår tids största utmaningar försöker länder och myndigheter implementera en bred variation av styrmedel för att minska utsläppen. I Sverige, infördes ett s.k. feebate system för personbilar i mitten av 2018 och denna uppsats försöker besvara frågan om Bonusen (subvention av bl.a. elbilar) i styrmedlet kommer att reducera utsläpp på ett kostnadseffektivt vis samtidigt som det inte bidrar till negativa fördelningseffekter. Forskningsfrågan är besvarad genom att använda material som fanns tillgängligt när beslutet att införa styrmedlet fattades, genom att använda tidigare forskning samt statistik. Matematiska exempel över hur kostnaden, genom styrmedlet, för reduktionen blir jämfört med utsläppsrätter för att undersöka kostnadseffektivitet, och fördelningseffekterna är utvärderade genom studier av regional statistik. Slutsatserna är att styrmedlet varken är kostnadseffektivt eller utan negativa fördelningseffekter ur ett interregionalt perspektiv.