Sverige har under en längre period utgjort de OECD-land med ett av de högsta antal förlossningsskador. Historiskt har förlossningsvården varit en sfär för kvinnor. Medicinvetenskapen intog emellertid en allt mer betydande roll under 1800-talet och läkarkåren utgjordes av män. Den gravida kvinnan blev en patologisk kropp. Följden har lett till att kvinnor föder i gynställning och bristningar är standard. Syftet med studien har utgjorts av att, genom Foucaults teori om biomakt undersöka hur en svensk, samhällelig och medicinsk normalisering av förlossningsskador kan förstås som en följd av medikalisering av kvinnlig sexualitet och reproduktion. Med ett konstruktivistiskt angreppssätt baserat på upplevelser och definitionsprocesser har kvinnors subjektiva erfarenheter av sina skador studerats genom strukturerade intervjuer. Resultatet skildrar en statlig inverkan i reproduktionsfrågor och dess disciplinerande kontrollorgan, inte minst inom mödra- och barnahälsovården. Känslor av skam, skuld, litenhet och förminskande är upplevelser bemötandet i vården orsakat. Samhället är aktiva i att upprätthålla realiteten för kvinnorna och förmedlas diskursivt, då kvinnan som gör anspråk på den egna kroppen kategoriseras som avvikande. Det saknas ett psykosocialt inriktat stöd i vårdkedjan.

For a long period of time Sweden has been an OECD-country with one of the highest quantity of obstetric injuries. Childbirth has mainly been a sphere for women historically. Medical science however took an increasingly significant role during the 19^th century and the profession mainly contained men. The pregnant woman became a pathological body. The consequence has led to women giving birth in lithotomy position and obstetric trauma is standard. The aim of this study has been, through Foucaults theory of bio power, analyse how a Swedish, social and medical normalization of obstetric injuries can be understood as a result of medicalization of the female sexuality and reproductivity. With a constructivist approach, the subjective experiences of their obstetric injuries has been analysed via structured interviews with women. The result shows a public impact in questions regarding female reproductivity and sexuality from the institute administrators. Emotional states of shame, guilt, pity and diminishing occur by the encounter with the institutes. Societies maintain the reality for women and mediate it discursively, since women who claim their bodies as their own are abnormal. Psychosocial support lacks in the care chain.