The purpose of this C-thesis is to examine the employment agents and specialist´s views and experiences of disability coding at the Employment Service. The study is based on investigating why employment agents and specialists use disability coding, what determines who should be coded and how the officials believe the code can be experienced by those who are the subject of it. The result also shows that the coding is a control function for the Public Employment Service's own activities so that it will be visible in the systems which job seekers that have extra needs and to report statistics to the government. It also emerges from the result that a disability code is not always based on medical evidence about the one to be coded, but many times solely on the employment agents and specialists own assessments of how the life situation is for the job seeker and what problems they may have. Finally, it emerges from the result that the officials views on the impact of coding on the individuals being coded are quite unanimous as they consider that coding is positive for the one assigned to it because it allows a chance to be employed, even though some officials may understand that the categorization can be perceived as stamping or categorizing.

Syftet med denna C-uppsats är att undersöka arbetsförmedlares och specialisters syn och erfarenheter av funktionsnedsättningskodning på Arbetsförmedlingen. Studien grundar sig på att undersöka varför arbetsförmedlare och specialister använder funktionsnedsättningskodning, vad som avgör vem som ska kodas och hur tjänstemännen tror att koden kan upplevas av dem som blir föremål för den. Resultatet visar att kodningen används för att arbetsförmedlare och specialister ska kunna kartlägga vilka arbetssökande som har någon form av fysisk, psykisk eller kognitiv funktionsnedsättning och identifiera vilka behov dessa har och erbjuda de en verktygslåda med olika insatser och stöd så att de kan bli anställningsbara på arbetsmarknaden. Det framgår i resultatet att kodning även utgör en kontrollfunktion för Arbetsförmedlingens egen verksamhet så att det syns i systemen vilka arbetssökande som har extra behov och för att redovisa statistik till regeringen. Det framkommer även i resultatet att en funktionsnedsättningskod inte alltid grundar sig på medicinska underlag om den som ska kodas, utan många gånger så bygger den enbart på arbetsförmedlares och specialisters egna bedömningar av hur livssituationen ser ut för den arbetssökande och vilka problem den kan tänkas ha. Slutligen så framkommer det i resultatet att tjänstemännens åsikter om kodningens påverkan på de individer som blir kodade är ganska enhälliga då de anser att kodningen är positiv för den som tilldelas den eftersom den möjliggör en chans att bli anställd, även om vissa tjänstemän kan förstå att den kategoriseringen kan upplevas som stämplande eller kategoriserande.