Syftet med den här uppsatsen är att undersöka underhållningsprogram som sänds på svenska public service-kanaler för att se om de lever upp till public service idealet samt vilken kvalitet denna typ av program har. Undersökningen görs på två underhållningsprogram. Ett radioprogram, Helgen i P3, och ett tv program, Alla för en. Frågeställningarna ska svara på hur väl hela Sverige är representerat i dessa program, hur många aktuella händelser som tas upp i programmen, till vilken grad programmen uppnår satta kvalitetskrav och om det man kan senågon skillnad mellan underhållningsprogrammeni radio och tv.

Studien bygger dels på en kvantitativ innehållsanalys av totalt 19 avsnitt från de två olika underhållningsprogrammen, 10 avsnitt av Alla för en och 9 program av Helgen i P3. För att komplettera resultatet från den kvantitativa undersökningen görs också en kvalitativ innehållsanalys av fyra avsnitt, två från vardera program. Resultatet diskuteras sedan utifrån McQuails och Syvertsens definitioner av public service samt ställs mot von Rimscha el als krav på public service-underhållning.

De båda innehållsanalyserna visar att Alla fören representerar hela Sverige bättreän vad Helgen i P3görmen att Helgen i P3 är mycket bättre på att ta upp aktuella händelser. När det kom till kvaliteten av programmen var Alla för en bättre än Helgen i P3 på vissa kriterier, på andra kriterier var dettvärtom. Slog man ihop alla kriterier var programmen lika bra. Public service idealet uppehålls med dessa två program i tablån, men för attuppnåhela public service idealet behövs även andra program som bidrar med till exempel speciellt innehåll för minoriteter och spegla de delar av landet som är orepresenterade i dessa två program. En av de tydligaste punkterna som underhållningsprogram kan bli bättre på, när de har kultur som fokus, är att få in mer kultur som inte kommer från västvärlden.