Lisa Kings artikel studerar individer som fungerat som så kallade brobyggare mellan äldre civilsamhällesorganisationer och en ny förortsrörelse i Sverige. Materialet utgörs primärt av intervjuer med professionellt verksamma i tre etablerade civilsamhällesorganisationer. Analysen visar att brobyggarnas roll och position har använts för att stödja förortsrörelsens uppstart, men att brobyggarnas kamp i förlängningen handlat om att förändra och (re)vitalisera den egna organisationen. I ljuset av detta illustrerar behovet av brobyggare den distans och asymmetriska relation som finns mellan civilsamhällets centrum och periferi. Avslutningsvis diskuteras det om betydelsen av brobyggare kan ses som en övergripande trend som bottnar i ett alltmer uppdelat civilsamhälle i Sverige.