Syftet med den här essän är att undersöka vilka normer och diskurser som råder på min förskola och vidare hur de bidrar till att skapa olika konstruktioner av barn utifrån ett diskursperspektiv. Sedermera vill jag undersöka orsaker till mina egna och mina kollegors handlingsmönster samt vilka handlingsmöjligheter som finns i de uppkomna situationerna utifrån ett pliktetiskt och ett dygdetiskt perspektiv. Essän handlar om svårigheten att se till hela barngruppens bästa och att samtidigt ta hänsyn till varje barns unika behov. Idén till den här essän väcktes när jag på min avdelning uppmärksammade att både barn och vuxna la skulden för allting som gick fel på vår avdelning på ett av barnen. Essän börjar med beskrivningen av några situationer där mina kollegor, genom både språkliga och kroppsliga handlingar, ger uttryck för hur svårt det är att bemöta barn vars beteenden oroar, förbryllar eller utmanar dem medan jag förblir tyst. När jag äntligen tar mod till mig och börjar prata riskerar mitt handlande att förstöra deras chanser att få en resurspedagog till det här barnet. Mina kollegor fokuserar på barnets brister och korrigerar hans beteende. Mitt fokus ligger på förändring och anpassning av vår verksamhet så att den passar barnets unika behov.

Jag reflekterar över orsaker till mina och mina kollegors handlingar samt våra handlingsmöjligheter utifrån två etiska perspektiv, pliktetik och dygdetik, vilka utgör ett ”inifrånperspektiv”. Med hjälp av inifrånperspektivet kan jag låta mina personliga tankar och funderingar komma till uttryck. Ett ”utifrånperspektiv” utgörs av ett diskursperspektiv med vars hjälp jag kan få syn på de diskurser och normer som bidrar till de konstruktioner av barn som skapas på min förskola. Dessa diskurser och normer kan så småningom förändras med hjälp av en pedagogisk reflektion tillsammans med mina kollegor. Jag reflekterar även över min egen praktiska kunskap som har hjälpt mig att lära av min egen och andras erfarenheter så att jag hela tiden kan utveckla mina förmågor och agera klokt i olika situationer.

The purpose of this essay is to investigate what norms and discourses exist at my preschool and how they contribute to create different constructions of children from a discourse perspective. Furthermore, I want to investigate the causes of my and my colleagues' patterns of action as well as the possibilities for action that exist in the emerging situations from two ethical perspectives, duty ethics and virtues. The essay is about the difficulty to cater to the best of the whole group and to take care of each child’s unique needs at the same time. The idea behind this essay was raised when I noted in my department that one child was blamed for all that went wrong. The essay begins with the description of some situations where my colleagues, through both their verbal and physical actions, express how difficult it is to meet children that behave in a way that makes them worried and puzzled. I do not raise my own concerns about the boy’s behavior or how the teachers react to his needs. When I finally dare to speak up during a meeting with the special pedagogue I risk destroying their chances to get an extra teacher for this child. My colleagues focus on his shortcomings and express a desire to correct his behaviour. My focus is on changing and adapting the environment, activities, routines and our approach to meeting the individual child’s specific needs. I reflect on the causes of my and my colleagues' actions as well as our possibilities of action using two ethical perspectives, duty ethics and virtues. These perspectives open up for an in-depth understanding of the dilemma through an insider perspective. Using this perspective, I can express my personal thoughts and speculations. An outsider's perspective comprises of a discourse perspective that helps me to see the discourses and the norms that contribute to the constructions of the children that are being created at my preschool. I even reflect over my own practical knowledge that has helpt me to learn from my own and other peoples experience, so I can develop my abilities and act wisely in different situations.