Denna studie undersöker hur religionskunskapslärare behandlar ateism och sekulära livsåskådningar inom ämnet religionskunskap. Syftet med denna studie är att analysera hur religionskunskapslärare förhåller sig till och resonerar kring ateism och sekulära livsåskådningar i sin undervisning. De frågeställningar som jag utgår ifrån i denna studie är följande: Hur förstår religionskunskapslärarna begreppen ateism och sekulära livsåskådningar, hur ser lärarna på betydelsen av att undervisa om ateism och sekulära livsåskdningar och vilken plats får ateim och sekulära livsåskådningar i religionskunskapsundervisningen enligt religionskunskapslärarna och vad är deras motivering? Metoden som jag har använt mig av är semistruturerande intervjuer som varade mellan 20-30 minuter och ufördes under perioden april-maj år 2018. Jag har intervjuat sex religionskunskapslärare på gymnasiet som arbetar i olika gymnasieskolor inom Stockholms län. Dessa informanter är mellan 25-45 år gamla och har varit verksamma lärare i olika antal år. Den teori som jag utgår ifrån och har kopplat mina interjvjusvar till är Karin Kittelmann Flensners avhandling där jag utgår från den sekularistiska diskursen.

Resultatet som denna studie har kommit fram till är att informanterna förstår begreppen ateism och sekulära livsåskådningar på olika sätt, men att vissa av informanterna har gemensamma nämnare i deras definitioner. Alla informanter tycker att begreppen hör hemma i religionskunskapsundervisningen, att de kommer till uttryck i läroplanen på olika sätt trots att de specifikt inte uttrycks i läroplanen och att de därför bör därför behandlas i religionskunskapsundervisningen. Detta visar på att de tycker att det är viktigt att inkludera dessa aspekter i undervisningen. Alla informanter förutom en använder sig dessutom av dessa begrepp i sin undervisning. Trots detta får varken ateism eller religiösa livsåskådningar ett eget moment i undervisningen, utan de behandlas istället som bihang och i relation till olika religioner. Ateism och sekulära livsåskådningar behandlas inte i så stor utsträckning och detta förklarar informanterna att det beror på den rådande tidsbristen och att man därför väljer att prioritera de olika religionerna istället. Resultatet visar även på att det finns en rådande sekulär norm som dessa informanter förhåller sig kritiskt till.