Denna uppsats syfte ligger i att skapa förståelse för var, när, och hur det är möjligt att uppnå en musikupplevelse som är koncentrerad med Spotify. Tre frågeställningar har tagits fram som behandlar: konstobjektets immateriella form, hur plats och mobilitet kan påverka upplevelsen, och hur detta möjliggör eller försvårar en koncentrerad musikupplevelse. Uppsatsens teoretiska ingång har sin utgångspunkt från Walter Benjamins (2014) tanke om att konsten besitter en aura som påverkas av form och mediering. För att förstå det strömmade musikmediet och konstobjektet används Jay David Bolter & Richard Grusins (1999) remedieringsteori, samt senare teorier om det personliga flödet av Richard Grusin (2009). Tillkommer gör även teorier om musikpraktiker i form av: Lee Marshall (2014) och Eric W. Rothenbuhler & John Durham Peters (1997). Ett fenomenologiskt perspektiv på livet och rummen med medier knyter ihop ramverket och utgår från Scannell (2014), Bakardjieva (2005) och Bengtsson (2007). Ämnet undersöks med en etnografiskt inspirerad metodologi i form av tre kvalitativa forskningsintervjuer med unga, musikintresserade och flitiga användare av Spotify. Det som framkom från intervjuerna var att en koncentrerad musikupplevelse är ovanlig, men inte omöjlig. När allt stämmer kan en djup och nära upplevelse nås. Användarna uttryckte i första hand andra kvalitéter hos det strömmade, det nya ”äkta” ansågs ligga i det personliga och kontrollerade flödet.