I denna uppsats har kontaktytorna mellan det sublima och det absurda undersökts utifrån hur Lyotard och Camus definierar respektive begrepp. Uppsatsen har utgått från en forskningssituation där få jämförelser mellan dessa begrepp – som i sig kan te sig undflyende och vaga – verkar finnas. Syftet med undersökningen har således varit att låta nya perspektiv på de båda begreppen träda fram genom deras relation till varandra.

Utifrån jämförelsen mellan det sublima och det absurda kan det konstateras att det tycks finnas klara kontaktytor mellan begreppen. Dessa kontaktytor har yttrat sig genom att begreppen delar likheter i följande avseenden: (1) de är båda negativa begrepp, (2) de innefattar liknande kritik mot rationalism, (3) båda begreppen innefattar moment av en för subjektet inledande känsla av hämmande som övergår i en stärkande känsla, (4) de påvisar distansen mellan subjektet och världen, (5) båda innefattar liknande anspråk på konsten som ett slags materialiserad form av deras egen innebörd. Utöver dessa direkta kopplingar uppmärksammades att det Camus kort beskriver som ”känslan av det absurda” kan ses som analogt med det sublima, vilket skulle kunna innebära att den absurda insikten, såsom Camus beskriver den är direkt kopplad till en sublim känsla. Alla dessa aspekter hänger förvisso samman, men det intressanta är att Lyotard och Camus skriver om dem på liknande vis i sina respektive texter. Relationen mellan begreppen kan således uttydas inte endast i generella, utan i specifika likheter.