Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolekvaliteten påverkar pedagogernas relationsskapande till barn samt barnens lärande- och utvecklingsprocess. Syftet är även att undersöka vilka strategier och förhållningssätt pedagogerna använder sig av för att underlätta arbetet med stora barngrupper. Studien är en kvalitativ sådan och har utförts på förskolan Havet på Södermalm, där en avdelning på 45 barn och 7 pedagoger observerats. I undersökningen intervjuades två pedagoger, spontana samtal med en mindre grupp barn skedde och de två pedagogerna fyllde i en enkät en gång per dag under två veckors tid. 

Vårt intresse för detta undersökningsområde har sin grund i att förskolan idag präglas av stora barngrupper och det riktas mycket kritik på att stora barngrupper påverkar barns lärande och utveckling på många sätt. Vi har utgått ifrån Bronfenbrenners (1979) ekologiska systemteori och tagit avstamp från Lev S. Vygotskijs (1978) sociokulturella perspektiv.

Studiens resultat visar på att barnen får ta ansvaret för kontakten med pedagogerna när de befinner sig på förskolegården. Vidare visar studien att sammansättning av barngrupp och barns vistelseyta påverkar barns lärande och utveckling i förhållande till positioner, det vill säga vart barnet befinner sig i förhållande till pedagoger. Studiens resultat visar även att samspelslekar används som en strategi för relationsbyggande och lärande samt ger en bättre uppsikt över barnen. Resultatet visade även att pedagogerna formar barnen till självständiga och hjälpsamma individer, vilket används som en strategi för att underlätta arbetet med stora barngrupper.