I artikeln granskas förvaltningsrättens hantering av mål som rör tvångsvård för missbrukare, enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), när klienten är en gravid kvinna. Enligt lagen ska rätten inte ta hänsyn till fostret eller graviditeten i sin bedömning, men rätten hänvisar ändå ofta till detta när de motiverar sitt beslut. Baserat på 98 domar analyseras sannolikheten att rätten ska omnämna graviditeten, och därmed tillmäta denna betydelse, utifrån egenskaper hos kvinnan och strukturella förhållanden avseende rättens sammansättning och rättsprocessen. Resultaten visar att graviditetslängd har betydelse – i sig och särskilt om hon var närvarande vid den muntliga förhandlingen. Domarens kön hade däremot ingen betydning för om graviditeten togs upp i rättens motivering. Avslutningsvis diskuteras den muntliga förhandlingens plats i rättsprocessen. Resultaten pekar på risken att denna ordning, som är en viktig del av den formella rättssäkerheten, kan bidra till att försvaga den materiella rättssäkerheten genom att ge större utrymme för känslor och hänsynstagande till potentiellt ovidkommande egenskaper och omständigheter. Dessutom kan en rättsprocess, som är en påfrestande form av konfliktlösning, vara särskilt belastande för redan utsatta människor. Slutligen diskuteras rättsprocessen utifrån ett delaktighetsperspektiv, med särskilt fokus på delaktighetens villkor.