Den samtida forskningen om sociala rörelser erbjuder en rad insikter om politiskt motiverat våld: varför det uppkommer, vad som gör att våldsanvändning kan eskalera, men även vad som bidrar till att grupper inom en rörelse undviker eller slutar att använda våld. När man inom forskningen om sociala rörelser talar om radikalisering avser man vanligen de processer som leder till att grupper av aktivister inom en rörelse börjar använda våld eller trappar upp sitt användande av våld.

Inom andra forskningsfält brukar radikalisering ofta relateras till sociala bakgrundsfaktorer, individuella omständigheter eller personlighetsdrag, vilka antas bidra till att enskilda individer börjar använda politiskt motiverat våld eller ansluter sig till grupper där våld används. En sådan förståelse av radikalisering har inte sällan legat till grund för myndighetsåtgärder för att förebygga eller bekämpa politiskt motiverad våldsbrottslighet.

Utgångspunkten inom forskningen om sociala rörelser är i stället att de flesta individer som utför politiskt motiverade våldshandlingar redan är en del av en social rörelse. Det blir därmed relevant att undersöka de sociala processer inom en rörelse som kan leda till att vissa grupper inom en rörelse använder våld, samt hur dessa processer påverkas av interaktion med aktörer utanför rörelsen. Detta innebär också att forskningen inom detta fält mer sällan intresserar sig för de enskilda utövare av politiskt våld som agerar på egen hand och inte är knutna till en rörelse.

Samtidigt har forskningen om sociala rörelser länge undersökt vilka individer som ansluter sig till rörelser och varför de gör det. I vissa studier har det även undersökts vilka individuella omständigheter som påverkar att rörelseaktivister börjar använda olagliga eller våldsamma metoder. Därmed kan den empiriska forskningen inom detta fält kasta nytt ljus över den förståelse av radikalisering som dominerat annan forskning och myndighetsåtgärder.

I detta kapitel ges inledningsvis en övergripande bild av forskningsfältets framväxt och huvudsakliga kunskapsintressen. Därefter introduceras hur man inom detta fält har betraktat och undersökt fenomenet politiskt våld. Detta följs av en översikt över de faktorer som forskningen kunnat visa är betydelsefulla för att individer ansluter sig till sociala rörelser, samt för att vissa rörelseaktivister börjar använda våldsamma metoder. Därefter diskuteras forskningen om radikaliseringsprocesser, vilket här förstås som när grupper inom en social rörelse börjar använda politiskt motiverat våld. I fokus står de mekanismer på gruppnivå som vanligen är centrala för att grupper inom en social rörelse radikaliseras, något som även möjliggör insikter om hur dessa processer kan avbrytas.