Sambandet mellan risk och avkastning har en central roll inom investeringsteori och är ett omfattande studerat område i den finansiella litteraturen. Capital Asset Pricing Model grundades under 1960-talet av William Sharpe och är än idag enav de mest använda modellerna för att förklara detta risk- och avkastningssamband. De tidigaste empiriska testerna av modellen fann stöd åt dess användning men på senare år mötte modellen mycket kritik. Kritiker har genom sina undersökningar funnit resultat oeniga med CAPM, vilket tyder på att modellen inte längre verkar lika användbar som tidigare.

Trots omfattande tidigare tester av modellen upplevs en brist på tester på den svenska marknaden finnas. Dessutom kan inge tidigare studie som undersökt skillnader i CAPMs tillämpbarhet olika branscher emellan hittas. Denna studie syftar därför till att fylla detta informationsgap genom att testa modellen på företag ifrån tre branscher på Stockholmsbörsen, samt undersöka om det förekommer skillnader i modellens tillämpbarhet mellan dessa branscher. Detta görs genom att testa ett av modellens centrala antaganden, nämligen att det existerar ett linjärt samband mellan tillgångars betavärden och avkastningar.

Med en kvantitativ metod och ett deduktivt tillvägagångssätt har empiriska data i form av historiska aktiekurser analyserats. Dessa aktiekurser har använts för beräknandet av tillgångars betavärden för att sedan i en regressionsanalys tillsammans med ett marknadsindex ge svar på studiens frågeställning.

Studiens resultat tyder på att det med säkerhet går att endast med hjälp av historiska data förutspå tillgångars framtida avkastning på den svenska marknaden. Det anses därför tveksamt att betavärde som ensamstående faktor kan förklara skillnader i tillgångars avkastning, vilket CAPM förutsätter. Resultaten visar även att en viss skillnad möjligen existerar för modellens tillämpbarhet olika branscher emellan, dock anses ytterligare studier vara nödvändiga för att bekräfta detta.