The purpose of this study is to contribute knowledge about how a few pedagogues apprehend playing’s opportunities to create social relationships between children. The purpose is also to contribute knowledge about how a few pedagogues apprehend their role in children’s relationship work in playing. To obtain empirical material to our study we have completed qualitative interviews with eight pedagogues who work in extended school in four different schools. The theoretical framework we have used to analyze the empirical data is symbolic interactionism, in particular concepts from Erving Goffman’s The Presentation of Self in Everyday Life (1959). According to the pedagogues, playing create social relationships between children by their fantasy, creativity and by their own initiative. According to the pedagogues, playing clarifies children how to work together and how to behave towards other children. To include and prevent children from being excluded the pedagogues use different tools to support them in entering social relationships with other children. The pedagogues use free play to get children to learn how to take responsibility and in an independently way create new social relationships with other children. The pedagogues use adult- conducted play to get children to interact in play, to enter community and create social relationships. The pedagogues feel they are in children´s free play depending on how the children act for example if there is a problem regarding children´s language or behavior in playing. In adult-conducted play the pedagogues apprehend their role to be an explicit and determined leader and be the one who always controls children’s play. The pedagogues also apprehend their role in adult-conducted play to break up subgroups and lead the children away from evil playing.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur ett antal pedagoger uppfattar lekens möjligheter för barn att skapa sociala relationer. Syftet är även att bidra med kunskap om hur ett antal pedagoger uppfattar sin roll i barns relationsarbete i leken. För att samla in empiriskt material till vår studie har vi genomfört kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger som arbetar på fritidshem på fyra olika skolor. För att analysera det empiriska materialet använder vi oss av symbolisk interaktionism i form av ett antal begrepp från Erving Goffmans Jaget och maskerna: En studie i vardagslivets dramatik (1959). Pedagogerna uppfattar att leken skapar sociala relationer mellan barnen via deras fantasi, kreativitet, egna initiativ. Pedagogerna uppfattar att i leken får barnen lära sig att samarbeta och hur man ske bete sig mot andra barn. För att inkludera och motverka att barn är exkluderade uppfattar pedagogerna att de använder sig av olika verktyg för att stötta dem att ingå i sociala relationer med andra barn. Pedagogerna uppfattar att fri lek används för att barnen ska lära sig att ta ansvar och på ett självständigt sätt skapa nya sociala relationer med andra barn. Pedagogerna uppfattar att de använder styrd lek för att barnen ska få interagera i lek, ingå i gemenskap och skapa sociala relationer. Pedagogerna uppfattar att de intar olika roller i barnens fria lek beroende på hur barnen agerar i leken. Bland annat om det är problem angående barnens språkbruk eller beteende i leken. I den styrda leken uppfattar pedagogerna att sin roll är att vara en tydlig och bestämd ledare och hela tiden vara den som styr barnens lek. Pedagogerna uppfattar även att sin roll i den styrda leken är att bryta upp subgrupper och leda barnen bort från ondskefulla lekar.