För höga halter av näringsämnen och miljögifter i sjöar och vattendrag kan orsaka algblomningar, försämrat siktdjup, förändrade ekosystem, svårigheter att bada och oätlig fisk. Brunnsviken är en av de vattenförekomster som i dagsläget inte uppnår Vattenmyndighetens kriterier för god ekologisk status. För att uppnå målet krävs att åtgärder genomförs och därmed att det finns uppgifter om de kostnader och nyttor som åtgärderna leder till. I den här uppsatsen redovisas resultatet från en enkätstudie som undersöker betalningsviljan bland boende i Stockholms kommun för att genomföra åtgärder som leder till att Brunnsvikens ekologiska status går från otillfredsställande till god innan år 2027. Därutöver genomförs en regressionsanalys för att undersöka huruvida betalningsviljan är högre bland de invånarnare som bor i Brunnsvikens närområde än i övriga Stockholm. Resultatet visar att hushållen i genomsnitt är beredda att betala 465 - 552 kr årligen (i tio år) för en förbättring av vattenkvaliteten i Brunnsviken. Nuvärdet av nyttan skattas till ca 1,7 – 2 miljarder kronor, vilket kan jämföras med åtgärdskostnaderna som skattas till ca 90 miljoner kronor. Detta indikerar att åtgärderna är samhällsekonomiskt lönsamma att genomföra. Resultatet från regressionsanalysen visar att det finns ett positivt samband mellan att bo nära vattenförekomsten och viljan att betala. Däremot påverkar avståndet inte hur stort belopp respondenten är beredd att betala. Personer som anser att det är viktigt med bra fiske i Stockholms sjöar och vattendrag har både signifikant högre sannolikhet att vilja betala och är beredda att betala mer än andra.