Ekonomer betraktar vanligtvis konkursutvecklingen som en konjunkturindikator och därmed beroende av förändringar på ekonomins efterfrågesida: konkurserna förväntas öka i tider av ekonomisk nedgång och minska under högkonjunkturer. Flertalet analyser är emellertid kortsiktiga. I denna uppsats presenterar vi ny och unik empiri där vi analyserar det långsiktiga sambandet mellan konjunkturväxlingar och konkurser i Sverige mellan år 1830 och år 2010. I uppsatsen diskuteras också problem som kan uppstå i tolkningen av konkursstatistiken, både historiskt och i vår samtid. Den statistiska analysen visar att det delvis går att fastställa ett samband mellan makroekonomiska svängningar och förändringar i konkursmängden.