Bakgrund och problemdiskussion: De allsvenska klubbarna har i dagsläget möjlighet att redovisa sina externa spelarförvärv på två olika sätt. Antingen genom att kostnadsföra dem direkt i resultaträkningen eller genom att aktivera dem som en immateriell tillgång i balansräkningen. Valet av metod kan ge ekonomiska konsekvenser och jämförbarheten mellan klubbarnas årsredovisningar kan påverkas.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka motiv som spelar in när klubbarna väljer metod för redovisning av sina spelarförvärv.

Metod: Uppsatsen bygger på ett kvalitativt tillvägagångssätt. Vi har använt oss av primärdata i form av intervjuer med allsvenska klubbar samt Svenska Fotbollsförbundet och sekundärdata i form av klubbarnas årsredovisningar.

Resultat: Klubbarna har olika motiv till sina val. Flera av klubbarna som aktiverar framförde att de valt att aktivera för att det ger en mer rättvisande bild genom att kostnaden fördelas över nyttjandeperioden. Ett motiv som framfördes för att inte använda aktivering var att det är förenat med framtida osäkerhet. En annan faktor som angetts ha påverkat valet av metod var förhållandet mellan klubben och dess riskkapitalbolag. Klubbarna har inte angett att de har valt metod med hänsyn till att uppfylla elitlicensens krav på positivt eget kapital. Enligt SvFF finns det två metoder att redovisa spelarförvärv för att det vid elitlicensens införande fanns ett önskemål från klubbarna att behålla båda metoderna för att kunna redovisa spelarförvärven på det sätt som bäst passar dem för att ge en rättvisande bild av det ekonomiska läget.