Självmordsdödligheten varierar mellan olika geografiska områden: mellan kontinenter och enstaka länder, mellan län och landsdelar, mellan kommuner och mellan stadsdelar, t o m mellan husen i samma stadsdel. Den aktuella presentationen fokuserar på att beskriva självmordens geografiska fördelning i Sverige. Eftersom det finns stora skillnader i mäns och kvinnors självmordsdödlighet, samt dödligheten i olika åldrar och med olika metoder, behandlas dessa i viss mån separat. Den statistik som analyseras kommer från databanken hos Nationellt centrum för suicidforskning och –prevention (NASP) . Den omfattar åren 2000-2002 och de angivna talen avser medelvärden för dessa tre år, de senaste för vilka detaljerad statistik fanns tillgänglig. Hela Sverige hade under perioden i genomsnitt 16.6 självmord per 100000 invånare årligen. Detta tal var som högst i Gotlands län (24.4) och lägst i Västerbotten (12.0). Det var högre än genomsnittet i Östergötland, Kronobergs, Blekinge och Skåne län samt i Värmland, Dalarna och Gävleborgs län, medan Västkusten, Jönköpings län, Södermanland och Norrbotten hade lägre än genomsnittliga tal. I historisk jämförelse är dagens fördelning mycket intressant. Självmordens gamla geografiska fördelning, har ändrat sig påtagligt sedan 1965 efter att ha varit mycket stabil i mer än 100 år. Korrelationen mellan 1830- och 2000-talens siffror är nu mycket låg (r=0.09), och den med 1960-talets tal (r=0.33) är inte heller den statistiskt signifikant vilket tyder på att en rumslig omorganisation har ägt rum. Det finns även en viss kontinuitet. Sålunda ligger t ex Skåne, Dalarna och Gävleborgs län fortfarande över riksgenomsnittet i självmord, och Jönköpings, Kalmar, Västra Götalands, Västerbottens och Norrbottens län ligger under det. Självmorden i Kronobergs län och på Gotland har emellertid ökat betydligt i relativt hänseende samtidigt som de har minskat drastiskt i Stockholms och Södermanlands län så att Stockholm nu ligger under riksgenomsnittet. Vidare har skillnaderna mellan länen fortsatt att jämnas ut. På 1830-talet var självmordstalet i Stockholms län nio gånger högre än i Västerbotten, och på 1960-talet nästan tre gånger så högt som i Kronobergs län som då låg sist; 2000-2002 är de ledande gotländska siffrorna bara dubbelt så höga som de västerbottniska.
2006. p. 251-268
Publicerad i: Katastrof! : olyckans geografi och antropologi. Ymer 2006