Sedan 1997 har sjukfrånvaron i Sverige fördubblats och kostnaden uppgick år 2003 till närmare 40 miljarder kronor. De demografiska förändringarna och minskade skatteintäkter i kombination med ökade offentliga utgifter är stora utmaningar för framtidens välfärdsfinansiering. Med hjälp av regressionsanalys vill vi undersöka om de kommunala skillnaderna i sjukskrivningar kan förklaras av den kommunala arbetslösheten år 2003. Vi vill även ta reda på om det finns förklaringar till varför en del kommuner har högre sjukfrånvaro än andra. Resultaten analyseras utifrån teorier om nyttomaximering och Moral Hazard. Vårt resultat visar på fem signifikanta variabler på fem procents nivån. Dessa är arbetslöshet, förtidspensionärer, andelen 45-64 år, glesbygdskommuner och varuproducerande kommuner. Vår slutsats är att de geografiska skillnaderna i sjukfrånvaron inte enbart förklaras av den kommunala arbetslösheten. Trots ett signifikant samband är förklaringsgraden låg. Det som förklarar de kommunala skillnaderna är till störst del de demografiska faktorerna. Vid sidan av demografin påverkar även kommunkaraktär och den sociala interaktionen sjukfrånvaron.