I denna rapport undersöks en specifik aspekt av myndigheters visuella kommunikation, närmare bestämt en viss typ av foton. Det rör sig om estetiskt tilltalande genrebilder av människor som befinner sig i ospecifika miljöer eller i miljöer som inte direkt har med myndighetens kärnverksamhet att göra. Jag argumenterar i rapporten för att dessa foton framför allt fyller en emotiv funktion och signalerar specifika värden som myndigheten uppenbarligen vill förknippas med. Syftet med rapporten är både att dekonstruera denna visuella praktik och att diskutera vad det innebär att avbildade människor används som bärare av specifika värden i strategisk myndighetskommunikation: Vad betyder det för bilden av myndigheten, hur positioneras medborgarna som kommunikationen riktas till och vilka relationer konstrueras mellan myndighet och medborgare?