In this essay called Searching for Language at the Frontiers of Pain. Lenke Rothman and possibilities and limitations of languages in front of phenomenon of pain, I investigate how experiences of pain and suffering is communicated through four artworks by artist Lenke Rothman (1929-2008). Having survived the Holocaust, she felt, like many other, that testimony of pain and suffering was impossible within the limits of language. Through a semiotic model for analysis, using Rothmans experiences of both physical and psychological pain as context for interpretation, I discuss how the artworks as visual instead of textual can communicate experience when language fails. With a theoretical starting point in phenomenological theories of pain as something that escapes conceptual definition, I show how the symbolic level in the artworks is able to expand meaning when it comes to the phenomenon of pain. It happens in the gap between words as describing an artworks as showing.

I denna uppsats analyseras fyra konstverk av Lenke Rothman (1929-2008) utifrån frågan hur de kan förmedla erfarenheter av smärta och lidande. Rothman upplevde precis som många andra förintelseöverlevare hur orden svek när hon skulle vittna om det hon varit med om och detta är min utgångspunkt för Rothmans sökande efter språk, både genom orden och genom konsten. När det verbala språket upplevs som bristande, hur kan hon ändå lyfta erfarenhet utanför sig själv genom det visuella som visar istället för att säga? Detta relateras till en fenomenologisk diskussion om smärta och lidande som fenomen i avsaknad av begrepp. Jag visar genom en semiotisk analys, med fokus på den symboliska dimensionen i verken, hur mening uppstår genom tolkningsakten. Min slutsats är att i de mellanrum som uppstår mellan kontext och verk, skapas ett rum där förmedling av smärtans fenomen möjliggörs.