This essay examines how the meaning of an absurd play may be affected by how the reader understands the text. To address this problem I have turned to Wolfgang Isers theory of reception. Primarily I have taken on that the creation of meaning comes about when the reader fills in blanks in the text. I have also used Martin Esslins work on the theater of the absurd. I have mainly studied his research on Harold Pinter. Based on these two theories I have suggested a interpretation model that focuses on the interaction between reader and text. The interpretation model contains how the reader analyses blanks through observing the wandering view alternatively understanding the implied reader. The interpretation model also discusses how the reader can fill in blanks by using the relationship between character and environment, the final junction, turning points and uncertainties. I tested this interpretation model on Harold Pinters play A kind of Alaska. In my ideation of the play I realized it was about the loneliness of ageing and changing. I used these results to evaluate the usefulness of the interpretation model.

Denna uppsats undersöker hur läsarens uppfattning av en absurdistisk pjäs påverkar dess betydelse. För att angripa det här problemet har jag dels vänt mig till Wolfgang Isers receptions teori. Jag har främst tagit fasta på hur meningskapande sker när läsaren fyller i luckor i texten. Jag har även vänt mig till Martin Esslins forskning om den absurdistiska teatern. Där har jag främst studerat hans undersökning av Harold Pinters dramatik. Utifrån dess två teoretiska ingångar la jag fram ett förslag till en tolkningsmodell som utgår från läsarens interaktion med texten. Tolkningsmodellen innehåller bland annat hur man kan analysera luckor utifrån läsarens rörliga perspektiv alternativt utifrån en underförstådd läsare. Tolkningsmodellen tar också upp hur läsaren kan fylla i luckor genom att använda sig av karaktärens relation till rummet, knutpunkter, vändpunkter och osäkerheter. Jag har testat tolkningsmodellen på Harold Pinters pjäs A kind of Alaska. I min ideation av pjäsen kom jag fram till att den handlade om ensamheten i åldrande och förändring. Jag använde resultatet av analysen för att utvärdera tolkningsmodellens användbarhet.