Denna uppsats ska kartlägga och beskriva relationen mellan egna inköpsstrategier och lagen om offentlig upphandling (LOU) inom Försvarsmaktens upphandlingsprocess. Vår teoretiska referensram och det som behandlar egna inköpsstrategier utgörs av Peter Kraljics (1983) modell. Modellen bygger på fyra stycken faser: klassificering av inköpt material, marknadsanalys, strategisk positionering och utarbetandet av handlingsplaner. För att utreda detta har vi genomfört en fallstudie på Försvarsmaktens Logistik, FMLOG. Vi har intervjuat berörd personal samt behandlat upphandlingar genomförda av FMLOG.

Analysen av upphandlingsarbetet och upphandlingarna visar en konflikt i relationen mellan egna inköpsstrategier och LOU. Konflikten gestaltar sig på ett sådant sätt att LOU fungerar som en begränsande faktor då FMLOG:s potentiella styrka som stor beställare försvinner på grund av att enskilda förhandlingar inte tillåts samt att det inte går att spela ut leverantörerna mot varandra. Vi påvisar även att det finns en svårighet för FMLOG att arbeta långsiktigt med sina leverantörer då LOU tillåter avtalstider på max fyra år. FMLOG kan vara tvungna att byta leverantör när avtalet går ut i fall en ny leverantör vinner nästa upphandling. De kan gå miste om de fördelar som långa avtal kan medföra, exempelvis produktutveckling och utvecklande av gemensamma processer som kan ge kostnadsreduktion.