Karlfeldts diktverk rymmer många hänvisningar till religiösa företeelser. Hänvisningarna blir desto fler, ju senare diktsamlingarna ges ut. Här undersöks två slag av hänvisningar, till den kyrkliga kalendern och till kyrkan som samhällsinstitution. I båda fallen uppvisar sena diktsamlingar en större andel religiösa markörer än tidiga samlingar.
De religiösa markörerna lämnar inte vittnesbörd om personlig religiositet hos Karlfeldt.
Avslutningsvis testas ett relativt nytt sociologiskt koncept, resonans, som karakteristik av Karlfeldts relation till religiositet och religion.