Ganska snart efter att The Authoritarian Personality publicerades 1950 blandades positiva recensioner med rasande angrepp, inte minst kopplade till kalla krigets antikommunistiska stämningar i USA. En del av kritiken handlade emellertid också om viktiga och komplexa metodologiska spörsmål. På lång sikt visade det sig att den sammansatta metod, med attitydundersökningar, intervjuer och psykologiska tester, som användes i The Authoritarian Personality inte fick många efterföljare, medan bokens så kallade F-skala kom att användas i ett mycket stort antal studier i olika ämnen så att den fortfarande, i utvecklade former, i högsta grad är ett levande verktyg. Mats Delands och Paul Fuehrers artikel följer den metodologiska utvecklingen med utgångspunkt i ettmöte mellan Paul Lazarsfeld och Theodor W. Adorno i slutet av 1930-talet, när de teoretiska meningsskiljaktigheterna mellan den positivism och kritiska teori som tillsammans låg till grund för The Authoritarian Personality först gjordes tydliga, fram till 2000-taletsmoderna attitydundersökningar i Leipzig och Bielefeld.