Studiens syfte är att undersöka vilka diskurser som representeras i dokumentärfilmen "Kan vi förlåta Margaux?” producerad av public service företaget SVT. Vidare undersöks den kritik som diverse nyhetsartiklar har presenterat i samband med dokumentärfilmens publicering. Kritiken som framförs innehåller bland annat uttalanden som berör public service-uppdrag i det svenska samhället och att innehållsvillkor som riktas mot filmproduktionen ej uppfylls. Ovanstående har analyserats och jämförts med innehållsvillkoren som regeringen ställt upp för public service. Studiens empiriska material består av dokumentärfilmen "Kan vi förlåta Margaux?", utvalda nyhetsartiklar som innehåller respons på filmen samt regeringens innehållsvillkor för public service. Metoden som studien använde är Norman Faircloughs tredimensionella modell som har sin grund i den kritiska diskursanalysen. Studiens teoretiska ramverk utgjordes av både teoretiska analysbegrepp från den tredimensionella modellen samt Westerståhls objektivitetsmodell. Resultaten visar vilka teman responsen till dokumentärfilmen berör samt de diskurser som representeras i dokumentärfilmen. Analysen av diskurserna visade bland annat att dokumentärfilmen förhåller sig till de krav och riktlinjer som public service ska följa då de diskurser som dokumentärfilmen skildrar är i linje med de krav om saklighet och opartiskhet som SVT har att förhålla sig till.