Syftet med uppsatsen är att kartlägga och undersöka vad som karakteriserar ämnet medieteknik på Södertörns högskola genom att vi använder oss av begreppet högskolemässighet. Syftet är också att arbeta fram ett antal kriterier som gör det möjligt att analysera högskolemässigheten inom ämnet. Genom att undersöka medietekniken utifrån dessa kriterier vill vi också utreda hur högskolemässigheten kan öka inom ämnet. Våra frågeställningar är: Hur tar sig högskolemässigheten inom ämnet uttryck inom varje kriterium? Hur kan högskolemässigheten utifrån dessa kriterier öka inom ämnet? Vi genomförde denna undersökning genom att ställa upp ett antal kriterier för högskolemässighet. Dessa kriterier grundar sig på en rapport utgiven av Högskoleverket; ”Ribban på rätt nivå – sju inlägg om högskolemässighet”, en c-uppsats författad av Ingrid Widäng; ”’Högskolemässighet’ Karakteristika för utbildning och undervisning vid högskola och universitet – ur ett lärarperspektiv” samt Högskoleverkets kvalitetsaspekter. Det framkommer i dessa rapporter att det som är mest utmärkande för en högskolemässig utbildning bland annat är graden av forskningsanknytning, graden av vetenskaplighet, studenternas möjlighet till att utveckla ett kritisk tänkande och förmågan att värdera sina kunskaper gentemot andras. De kriterier vi utifrån detta valde att ställa upp är: forskningsanknytning, teori och praktik, självstudier och kritiskt tänkande, infrastruktur, internationalisering och utvärderingar. Genom att dels studera dokument som scheman, litteraturlistor och kursplaner samt genom frågor till kursansvarig för ämnet tog vi reda på hur högskolemässigheten tog sig uttryck inom dessa kategorier. Högskolemässigheten varierar mellan och inom kriterierna. Tittar man på forskningsanknytningen inom ämnet ser man att denna är låg. Skulle medietekniken bedömas enbart utifrån detta kriterium anser vi att den inte skulle leva upp till kravet på högskolemässighet. Men väger man in samtliga kriterier anser vi att medietekniken kan betraktas som högskolemässig. Vi drar slutsatsen att de ansvariga för ämnet bör stärka högskolemässigheten genom att till exempel öka forskningsanknytningen och ge större plats för diskussioner mellan lärare och elever.

The purpose of this essay has been to investigate what the characteristics are for the subject Mediatecnique (medieteknik) that is held by Södertörns högskola, by using the term högskolemässighet1. The purpose is also to work out a number of criterias, that will make it possible to analyse högskolemässigheten within the subject. Our questions has been: Is Mediatecnique högskolemässig according to our criterias? and How can högskolemässigheten be increased? We carried out this investigation by working out a number of criterias for högskolemässighet. These criterias are based on a report published by The National Agency for Higher Education; “Ribban på rätt nivå – sju inlägg om högskolemässighet” , an essay written by Ingrid Widäng; ”’Högskolemässighet’ Karakteristika för utbildning och undervisning vid högskola och universitet – ur ett lärarperspektiv” and The National Agency for Higher Educations qualityaspects. What seems to be the four top characteristics are the degree of researchconnection, the degree of scientific approach, the students opportunities to develop a critical thinking and their ability to measure their knowledge towards others. Our criterias are: Research connection, Theory and Practice, Selfstudy and Critical thinking, Infrastructure, Internationalization, and Evaluations. By studying documents such as schedules, bibliography and curriculum and by asking questions by e-mail to the person responsible for Mediatecnique we have been investigating how högskolemässigheten is expressed within these categories. Högskolemässigheten varies within and between these categories. The researchconnection is low. If you would judge Mediatecnique only by this criteria it would not live up to the demand on högskolemässighet. But if you consider all criterias you can say that Mediatecnique is högskolemässig. Our conclusion is that the ones responsible for the subject should strengthen högskolemässigheten by increasing the researchconnection and give more room to discussions between teachers and students.