Ringrösen är en kategori rösen som förbryllar många. Varför ser de ut som de gör och vad har de haft för funktion? De ligger på moränhöjder på Sydsvenska höglandet men inte i ensamt majestät utan oftast finns domarringar och andra fornlämningar i dess omedelbara närhet.

Idag är det tydligt att de ligger i skogsbygder och ett stycke från bebyggelse och nära vattendrag och våtmarker.

Benämningen "ringsrör" finns på en karta från Vrigstadtrakten redan 1807 men blir på 1950-talet populärt i samband med inventeringar av fornminnen i trakten av Månsarp i Jönköpings kommun. Där ligger också det till ytan största ringröset med en diameter på omkring 35 meter och med upp till 10 meter tjocka murar som är upp till två meter höga. Det imponerande ringröset i byn Röshult har en gång in i röset i nordost.

Det som skiljer ett ringröse från ett "vanligt" röse är dess mer eller mindre tomma inre yta, som inte är så lätt att uppfatta innan man befinner sig nära själva röset. Kanske är sättet att bygga på en sparsam småländsk variant, eftersom intrycket på lite avstånd blir lika massivt som ett fyllt röse. En variant av ringröse är ett par "tvilling-ringrösen" som ligger sida vid sida i Ekeryd i Vaggeryds kommun, inte så långt från Röshult.

Det är egentligen bara en handfull rösen som fått benämningen ringröse och man har ansett att dessa har sitt ursprung i bronsåldern, omkring 1800 f Kr till 500 f Kr. Man tror också att dessa använts som gravar på samma sätt som andra större rösen och gravhögar. Ingen av dessa rösen har i Sverige blivit undersökta med moderna arkeologiska metoder.

På andra platser i Sverige och Europa finns exempel på liknande fornlämningar. Framför allt i Storbritannien har man sedan länge en bättre kunskap om en motsvarande fornlämning. Där är den ursprungliga funktionen också oklar men en uppfattning är att de ska ses som rituella platser kopplade till eld och kol snarare än till begravningar.

I ringröset i Röshult har det visat sig att det funnits en mycket liten hällkista placerad nära den större sten som idag finns kvar centralt i röset. Denna lilla kista var en femkantig konstruktion med den spetsigare sidan i riktning från nordost mot sydväst. I röset finns en gång i vallen i nordost och mindre variationer i vallen i sydväst. Vid midsommar går solen upp i NO och vid vintersolståndet går den ner i SV. Är detta en slump eller en medveten handling att man valt att förhålla sig till solens gång? En liknande tolkning görs även om en av världens mest kända fornlämningar, Stonehenge i England.

Den ring eller cirkel som utmärker ett ringröse har likheter med en hydda eller härd och kan ses som en symbol för sammanhållning och en markering av ett gemensamt ursprung. Kanske är geografin och geologin en av förklaringarna till varför man väljer en så speciell plats att anlägga ett ringröse på.