Den här uppsatsen analyserar språkkomplexitet i inrikesartiklar i Svenska Dagbladet och Expressen från åren 1952, 1982 och 2012. Syftet med undersökningen är att studera eventuella mönster och tendenser i vad som kännetecknar språkkomplexitet i artiklarna för respektive tidning och år och hur språkkomplexiteten förändrats över tid. Analysen genomförs med stöd i etablerade teorier om stilistik och lingvistisk komplexitet. Vidare analyseras artiklarnas språkkomplexitet både kvantitativt och kvalitativt med ett särskilt analysverktyg som utvecklats i den här studien för att just undersöka lingvistisk komplexitet. Exempel på variabler som undersöks med koppling till språklig komplexitet är menings- och ordlängd samt variabler nära kopplat till tidningsformatet som fått lite skrivit om sig inom stilistiken, exempelvis antal repliker och längd på stycken.

Undersökningens resultat visar att artiklarna i både Svenska dagbladet och Expressen inte, som resultat i tidigare forskning påpekat, gått en rak väg mot mindre komplext språk: artiklarna från 1982 har genomgående ett språk som är mindre komplext än artiklarna från 2012. Mest komplexa är 1952 års artiklar. En förklaring till den höga språkkomplexiteten i 1952 års artiklar sträcker sig bortom bruket av ord och meningar: styckeindelning och utformning samt flitigt användande av kommatering gör att artikeltexterna upplevs som mer komplexa. Ett annat resultat med tydligt utslag var bruket av repliker som för båda tidningarna ökat kraftigt i de nutida artiklarna.