En vetenskapsjournalists främsta källa är forskare. Relationen mellan en journalist och forskare kan utstå en rad olika prövningar vad gäller språkliga, metodologiska och sociala kulturskillnader. Relationen mellan dessa två grupper har studerats för att ta reda på vilka de främsta svårigheterna är och vilka åtgärder som kan vidtas för att främja den. Den här uppsatsen är en jämförande studie mellan hur svenska och amerikanska vetenskapsjourn-alister ser på och hanterar relationen till forskare. Syftet är att ta reda på vilka förutsätt-ningarna är för en god relation mellan vetenskapsjournalister och forskare så att det journalistiska uppdraget kan genomföras. Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie med åtta vetenskapsjournalister som arbetar på vetenskapstidskrifter, fyra från respektive land.

Resultatet visar att skillnaderna mellan hur svenska och amerikanska vetenskapsjournalister ser på och hanterar relationen till forskare är mycket små. Det finns tendenser som pekar på att svenska vetenskapsjournalister upplever forskarna som mindre tillgängliga i jämförelse med de amerikanska journalisterna. De svenska journalisterna påvisar också en något större tendens att förhålla sig kritiska till forskningen och bejaka den granskande rollen som vetenskapsjournalist.Förutsättningarna för en fungerande relation mellan vetenskapsjournalister och forskare består av dels yttre, dels inre faktorer. De yttre faktorerna är tid och utrymme. Ju mer tid och utrymme journalisten förfogar över, desto bättre är förutsättningarna för att bygga en förtroendeingivande relation till forskaren. De inre faktorerna handlar bland annat om journalistens bakgrund, förkunskap och journalistisk professionalism. En journalist med en vetenskaplig bakgrund, goda teoretiska och språkliga förkunskaper samt hög profession-ell integritet har generellt en bättre relation till forskare.