Denna uppsats handlar om hur den särskilda tillåtlighetsregeln i 11 kap. 6 § miljöbalken tillämpas vid tillståndsprövning av vattenverksamheter. Av paragrafen följer att en vattenverksamhet endast får bedrivas om den samlade nyttan av verksamheten överväger de kostnader samt skador och olägenheter som verksamheten medför. Syftet med paragrafen är att hindra vattenverksamheter som inte är samhällsekonomiskt motiverade samt utgöra ett extra skydd för miljön utöver miljöbalkens generella miljökrav.

Syftet med studien är undersöka hur denna paragraf tillämpas i praktiken – både i rättspraxis och i ansökningsförfarandet. Studien bygger i första hand på rättsvetenskaplig metod men ger även en mer allmän introduktion till samhällsekonomiska analysmetoder. Studien visar att det är mycket svårt att finna vägledning i praxis för hur en bedömning av samhällsnyttan bör gå till. Praxis visar dock att även faktorer som verksamhetens överensstämmelse med olika miljökvalitetsmål, art- och områdesskydd och estetiska värden kan få betydelse vid samhällsnyttobedömningen. Från sökandenas sida riktas generellt ett för stort fokus mot den privata eller företagsekonomiska nyttan av verksamheten. Sammantaget medför detta en risk för att miljövärden inte värderas på ett korrekt sätt när de vägs mot en mer konkret uttryckt monetär nytta. Ett bredare perspektiv på bedömningen bör därför antas. Vidare diskuteras även hur tillämpningen av bestämmelsen skulle kunna förbättras mot bakgrund av olika värderingsmetoder.

The subject matter of this Bachelor’s thesis is the special permit condition applying to water operations in accordance with chapter 11 section 6 of the Swedish Environmental Code. The article states that water operations may only be undertaken if the benefits, from the point of view of public and private interests, are greater than the costs and damages associated with them. The purpose of the regulation is to prevent water operations that are not socially efficient and to provide an additional protection for the environment, in excess of the general rules of consideration in the Code.

The purpose of this study is to look into how this particular article is applied in practice. This is done by analysing the legal usage as practiced by the court as well as by the applicants. The general rule is that the applicant has to show that the operation, for which the permit is being sought, is in compliance with the obligations associated with the activity. The study shows that it is very difficult to find guidance from case law on how an assessment of the social efficiency is to be carried out. Court practice indicates that circumstances such as whether the operation is in compliance with certain environmental objectives can be used to weight different aspects in the social efficiency assessment. However, the assessments carried out by the applicants are in general focused on the economic benefits for the applicant. This practice might entail a risk for environmental values not being properly valued when weighted against more tangible monetary benefits. A broader perspective is therefore called for. Potential improvements on the practice of the article are discussed against different valuation methods.