Syftet med studien är att utifrån kritisk diskursanalys undersöka hur våld i nära relation tas i beaktande vid domstolens beslut och socialtjänstens bedömningar i vårdnadstvister. Studiens empiri består av sex tingsrättsdomar från en tingsrätt i Stockholms län samt tillhörande vårdnads-, boende- och umgängesutredningar från socialtjänsten, där det förekommer uppgifter om att barnets pappa utövat våld mot barnets mamma. Studien utgår från Faircloughs kritiska diskursanalys som teori och metod samt ett genusperspektiv med utgångspunkt i normer om kön och föräldraskap. I studien analyseras även organisatorisk makt utifrån begreppet handlingsutrymme. 

Studiens huvudsakliga slutsatser är att tingsrätten motiverar sina beslut utifrån två olika diskurser. I “kärnfamiljsdiskursen” betonas vikten av en god och nära relation till båda föräldrarna. Här marginaliseras våldet och tingsrättens beslut fattas oaktat socialtjänstens bedömningar. I de fall där en god och nära relation mellan barn och pappa inte kan kombineras med behovet av skydd utgår domstolen i sitt beslut från “kvinnomisshandelsdiskursen”. Där baserar domstolen sin argumentation i hög grad på socialtjänstens riskbedömning och våldet görs till en central fråga. Oavsett diskurs har tingsrätten tolkningsföreträde då de kan välja om de vill följa socialtjänstens rekommendation eller inte.

The aim of this study is to analyze how the accusations of domestic violence is taken into account in the court's decision and the social services' assessment in custody disputes. The method used in the study is a critical discourse analysis of six district court judgements as well as corresponding custody investigations compiled by social services in cases where information that the child's father has committed violence against the child's mother has been brought forward. The thesis's theoretical starting points is Fairclough's critical discourse analysis as well as a gender perspective based on norms about gender and parenting. The analysis also takes into account the aspect of power by studying how discretion is used. 

The main conclusion of the study is that the district court motivates its judgement based on one of two possible discourses. In the “family discourse”, the court emphasizes the importance of a good and close relationship with both parents and domestic violence becomes side lined, whereas violence and the absence of safety is a central issue in the “women's abuse discourse”. Regardless of the discourses, the district court has the right to choose whether or not to follow the assessment supplied by social services.