Under tidigmodern tid i Sverige utvecklades på universiteten föregångarna till dagens akademiska avhandlingar. Dessa så kallade dissertationer speglar den dåtida normen för vetenskapligt skrivande och utgör lärdomsprov från den akademiska världen som den såg ut under 1600- och 1700-talen.

I fokus står två dissertationer, framlagda vid Uppsala universitet av magister Olof Lindbom, med professor Petrus Ekerman som preses. Det rör sig om två separata tryck från 1700-talets första hälft, vilka tillsammans tar sig an att diskutera retorikens historia. I den första delen (1743) avhandlas den gamla retoriken, det vill säga den klassiska grekiska och romerska traditionen och exempelvis Platon, Aristoteles och Cicero. I den andra delen (1746) tar framställningen avstamp i 1500-talet och retorikern och filosofen Petrus Ramus och presenterar sedan den senare retoriska traditionen.

Dessa avhandlingar tillgängliggörs här i form av en utgåva av den latinska texten tillsammans med en översättning. Författarens egna noter till texten förklaras i en kommentar. I ett inledande avsnitt diskuteras dissertationernas kontext och även de källor som används i dissertationerna. Denna bok vill, utöver att tillgängliggöra texterna, även ge insyn i den dåtida bilden av retorik som lära och också synliggöra hur dessa dissertationer skrevs.