We study the effects of new shopping centre developments on the performance of 7041 retail and hospitality firms located in the suburbs of Stockholm, Gothenburg, and Malmö. In particular, we analyse to what extent these effects vary with respect to the distance to, and characteristics of, these newly established centres. Exploiting data covering a 17-year period (2000–2016) in a fixed-effects panel regression framework, we find that the establishment of new neighbourhood centres is associated with an average increase in revenues and employment for retail incumbents by + 1.80% and + 1.20%, respectively, for each 100-m reduction in distance to the respective centre. Similarly, the introduction of large regional centres is associated with an increase in the revenues and employment of hospitality firms by + 1.40% and + 1.20%, respectively, for every 100-m decrease in proximity to the new shopping centre. Retail firms are affected by regional centres only in terms of their revenues, which increase by + 0.70% for each 100-m decrease in distance. Our results indicate a diminishing impact of both regional and neighbourhood centres with increased distance, suggesting a broader geographical reach for the effects of regional centres.

Business improvement districts (BIDs) have emerged as possible solutions for the revitalisation of declining urban areas.We investigate the effects of a voluntary Swedish BID programme on firm performance, urban safety and property valuesin five small to medium-sized Swedish towns, and find that it increased labour productivity for incumbent firms within theBID by about 7%, mainly through an increase in revenues. However, the positive effect of the BID programme on firmperformance is transitory, decreasing sharply during the third year after implementation and then becominginsignificant. As for urban safety and property values, the results are mostly insignificant.

År 2015 kom Regeringen fram till att nivån på grundläggande service i glesbygden nått en kritiskt låg nivå (SOU 2015:35). För att säkerställa överlevnaden av dessa butiker föreslog SOU ett särskilt driftstöd till dagligvarubutiker i sårbara och utsatta områden, som infördes från och med 2016 och omfattade 35 miljoner kronor totalt per år. I samband med en expansion av stödet år 2018, blev fler företag berättigade till stöd och därför utökades det totala stödbeloppet från 35 till 70 miljoner kronor. Under 2016 och 2017 tog cirka 180 försäljningsställen emot stödet. Efter expansionen 2018 steg antalet stödmottagare till cirka 270. Tillväxtverket, som är ansvariga för driftstödet, ämnar nu att se över stödets utformning för att eventuellt kunna omforma stödet så att fler butiker kan nå en lönsamhetsnivå som är långsiktigt hållbar. I denna rapport undersöker vi vilka effekter vi kan förvänta oss från olika förändringar i stödets design och omfattning.

Sammanfattningsvis hittar vi att glesbygdsbutiker i alla omsättningsklasser (0 – 15 miljoner kronor) som har inkluderats i denna studie har stort behov av stödet; om man tittar på antalet butiker som inte når en rörelsemarginal på 3 procent utan stöd verkar de mindre butikerna vara flera, men dessa utgör också till en mindre procent av alla butiker i sin klass i relativa termer (Tabell 2). Genom det befintliga stödet har ett flertal butiker lyfts över gränsen, framför allt butiker med 3 - 9 miljoner i omsättning. De som inte påverkats lika mycket är de minsta och de största butikerna.

I frågan om hur de tre olika alternativ till nya beräkningsmodeller, som Tillväxtverket tagit fram, påverkar rörelsemarginalerna för butiker som ligger i glesbygd kan vi observera att alla modeller bidrar till en ökning i rörelsemarginalerna. Stödmodell 1 (där man ökar taket till 400 000 kronor, samt minskar hitre gränsen till 0 kronor och ökar bortre gränsen till 14 miljoner kronor) lyfter flest butiker över den 3 procent gränsen, men är också mest kostsam i termer av totala kostnader samt genomsnittlig kostnad per butik som lyfts över gränsen. Stödmodell 2 (där taket höjs till 350 000 kronor samt breddas så att det börjar vid 4 och slutar vid 8 miljoner kronor, och den bortre gränsen höjs till 14 miljoner kronor) är näst dyrast, medan Alternativ 3 (där taket höjs till 350 000 kronor, och bortre gränsen höjs till 14 miljoner kronor) är billigast (av dessa tre modeller) i termer av genomsnittliga och totala kostnader, men dyrast i termer av marginalkostnader, och mindre effektiv då den lyfter minsta antalet butiker över 3 procent gränsen.

I frågan om att lämna förslag på ytterligare förändringar av beräkningsmodell utöver de tre förslag som Tillväxtverket tagit fram, föreslår vi Alternativ 4 (där man ökar taket till 350 000 kronor samt sänker hitre gränsen till 4 miljoner kronor). Alternativ 4 ger bra resultat med rimliga kostnader och gynnar de minsta butikerna mest, samtidigt som den skapar större incitament för de minsta butikerna att öka sin verksamhet. Vi föredrar också denna modell då det finns en alternativkostnad för stödet, som betalas ut med skattepengar. Därför rekommenderar vi den minst kostsamma stödmodellen, framförallt då det i nuläget saknas empiriska studier som har undersökts stödets effekt på butikernas överlevnad. 

Denna rapport har skrivits på uppdrag av Utredningen om åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön (LI 2023:05). I rapporten kartlägger vi tvingande lagstiftning kring Business Improvement Districts (BID) i relevanta och med Sverige jämförbara länder i Europa, närmare bestämt Storbritannien, Irland, Tyskland, Holland samt Spanien. Fokus ligger på tre huvudsakliga frågor:  

1. I vilken utsträckning och för vilka aktörer är platssamverkan frivillig respektive tvingande? Vi finner att tvånget praktiskt taget alltid tar formen av en skatt eller avgift som åläggs antingen fastighetsägare, näringsidkare eller båda. Medan det vanligaste i den amerikanska modellen är att fastighetsägare betalar är europeiska näringsidkare ofta med och betalar, eller till och med är de enda som betalar.

2. Hur inträder en obligatorisk samverkan (dvs. är det någon annan som initierar det eller sker det per automatik)? Vi konstaterar att upprättandet av en europeisk BID brukar utgöra en tvåstegsprocess. I det första steget kan vissa aktörer initiera en omröstning om huruvida ett specifikt BIDförslag ska införas. Därefter hålls en omröstning, men trösklarna som måste nås för att godkänna BIDen varierar mellan olika länder.

3. Vad innebär ett eventuellt tvång för de ingående aktörerna, hur finansieras obligatorisk samverkan, och hur säkerställer man i så fall att reglerna efterlevs? Vi finner att tvånget i första hand helt enkelt innebär att relevanta privata aktörer måste betala en extra avgift eller skatt, vilken utgör BIDens huvudsakliga finansieringskälla. Vanligen garanterar det offentliga att avgifterna betalas och reglerna efterlevs. Efter en viss period brukar en BID behöva förnyas genom en ny omröstning. 

Large plant closures may result in brownfield sites, i.e., land that is temporarily or permanently underused and that may also have contamination issues, which potentially makes re-development more complicated. In this paper, we study the investment decisions at the sites of six large plant closures in Sweden. In order to better utilize the sites of large plant closures, we need a better understanding of both the potential attractiveness of these sites and of the decision processes associated with investment at these sites. Our purpose is to identify critical success factors associated with the redevelopment process and provide advice to future redevelopers. We employ a qualitative case-based methodology based on semi-structured interviews with developers or other stakeholders involved in the redevelopment process. Our findings show that the presence of an entrepreneur with heart and devotion to the region is an important but not sufficient condition for a successful development of brownfields resulted from large plant closures. Furthermore, a long-term vision and investment horizon for the site are important. Moreover, potential investors at these sites should conduct a thorough due diligence regarding both possible contamination and maintenance at the sites. If the closure of the plant implies policy measures, many promises of supportive measures are often made by the officials. However, these commitments may be short-termed and may never be realized, and should thus not be relied on in the investment decision. Instead, developers should make sure that any commitments are contracted and accomplished for the redevelopment projects to reach their full potential. 

Using geo-coded full-population grid-level data for the three largest metropolitan areas in Sweden, 1993-2016, this paper i) estimates the level and pace of ethnic segregation, ii) examines possible tipping points in this development, and iii) gauges the importance of several mitigating or exacerbating factors (such as the mix of housing area tenure type, different types of amenities, and crime). We use OLS and 2SLS to estimate outcomes at two different geographic levels; 250 x 250 square meter grids and SAMS areas (roughly equivalent to US census tracts), respectively. On average, we find that for every 1 percentage point increase in immigration, native growth is reduced by around -0.3 percentage points. Crime levels exacerbate developments and factors such as housing area tenure-type mix and access to various amenities slows it down, but only marginally so. Using repeated and single random sampling for cross-validation, and the twin common methodological approaches as suggested in the literature, we estimate possible tipping points in these segregation developments. In contrast to most other studies in the literature, none of our potential tipping points are however statistically significant when probing their relevance in explaining factual population developments, suggesting a rather more continuous – albeit steeply so – segregation process rather than a structural brake. In terms of tipping point methodology, our main findings are that fixed-point estimation is less robust than R-square maximization for small geographical units, and that the former consistently selects for lower tipping-point candidates than the latter.  

Gågator började byggas i Sverige på 1960talet, men trots att de har funnits i stadskärnor sedan dess leder ofta införandet av nya gågator till debatt. Lokala fastighetsägare och näringsidkare är oftast de största motståndarna, då det tenderar att upplevas som en sanning att kunderna försvinner om biltrafiken försvinner.

Huruvida detta är sant eller om gågator gynnar närliggande butiker och annan verksamhet har inte undersökts i någon större utsträckning. Projektets syfte  Syftet med projektet är att undersöka de effekter som nya eller förlängda gågator har på

1. attraktiviteten i den närliggande stadsmiljön,

2. de lokala företagens ekonomi,

3. sammansättningen av företag som verkar där.

Vi använder avancerade kvantitativa metoder för att beräkna effekter på antal anställda, nettoomsättning, vinster och löner hos företag, samt fastighetspriser till följd av nya eller förlängda gågator. För att kunna göra detta använder vi en unik kombination av data från Trafikverket, Statistiska Centralbyrån, Lantmäteriet och Datscha AB. Vi studerar Sveriges 50 största tätorter under perioden 2011-2019.

Projektets resultat

Fastighetspriser för både privata bostäder och kommersiella fastigheter ökar nära gågator som införs eller blir längre. Ökningen är större för kommersiella fastigheter än för privata bostäder. Ökningen är större i direkt anslutning till de nya eller utökade gågatorna och avtar med distans från dessa.

När analysen fokuserar enbart på befintliga företag, visar den att dessa inte påverkas av längre gågator, med undantag för företag inom besöksnäringen, som upplever en genomsnittlig minskning av sin nettoomsättning på cirka 6 procent. När vi inkluderar alla företag (dvs. företag som är aktiva i behandlingsområdena både före och efter behandlingspunkten och företag som etableras eller flyttar in samt läggs ner eller flyttar ut) finns det inte heller några signifikanta effekter på företagens ekonomi i de behandladekvarteren, som kan tydligt kopplas till nya eller utökade gågator. Det finns vissa indikationer att detaljhandeln påverkas negativt, men det framgår inte tydligt från analysen om det är gågatorna som driver de resultaten.

Antalet fristående butiker minskar och antalet kedjor ökar i kvarter där gågator införs eller ökar i längd. Mångfalden av 5 företag ökar i kvarter där gågator införs eller ökar i längd.

Analysen visar ökade fastighetspriser för både bostäder och kommersiella fastigheter som ligger nära nya eller utökade gågator. Dessa effekter kan leda till en kommersiell gentrifieringsprocess som drabbar de flesta företag i området via ökade hyror. Denna process kan delvis förklara varför analysen inte visar några effekter på företagens ekonomi utom en negativ effekt på nettoomsättningen hos befintliga företag inom besöksnäringen.

Effekten av att nya företag etableras eller flyttar in kan kompenseras av att andra företag läggs ner och flyttar ut, vilket bidrar till en stor omsättning framför allt inom detaljhandeln, och delvis också inom besöksnäringen. Att vissa butiker gynnas och andra missgynnas av en expansion av gågator är dock inte märkligt. När man bygger ut gågator ändrar man förutsättningarna för olika typer av butiker med följden att vissa butiker inte längre har den optimala lokalisering de tänkt sig. De butiksägare som tror att närhet till gågata gynnar dem etablerar sig där, och de som tror att närhet till trafikerad väg gynnar dem etablerar sig i andra områden. Som följd ser vi även att det sker en omvandling av vilka företag som ligger nära gågator; antalet företag som säljer kläder och skor samt apoteksvaror och otympliga varor minskar. Dessutom ser vi att antalet kedjor ökar i områden där gågator ökar medan antalet fristående butiker minskar.

Den ökade företagsdynamiken kan även innebära att äldre företag försvinner antingen genom att de lägger ner eller att de flyttar från platsen. Då äldre företag ersätts, kan detta bidra till en negativ chock beroende på vilka företag som flyttar in. Generellt sett är nystartade företag mindre och kan ta tid att växa sig större (om de någon gång gör det), och det är mer sannolikt att de försvinner igen (Davidsson m.fl., 2010). Det kan även vara svårt för andra äldre företag att etablera sig på en ny plats då det kan ta tid att till exempel bygga upp en kundkrets.

Denna dynamik kan i analysen vidare kopplas till en större grad av företagsdiversifiering, vilket ses positivt för stadens utveckling. Jacobs (1969) förklarar att större diversifiering på lång sikt kan leda till större utbyte av kunskap och innovation och ge upphov till så kallade agglomerationseffekter mellan företag inom samma kluster, vilket vidare kommer att påverka deras produktivitet positivt.

Från praktikerns perspektiv betonar vår studie vikten av att förstå att ökad attraktivitet inte alltid gynnar alla aktörer som är verksamma på en plats, att framgångsrika projekt kräver ökat samarbete med intressenter, samt att det kan ta tid innan positiva effekter av stadsplaneringsprojekt, såsom införandet av gågator, synliggörs. Om det behövs kan kommersiell gentrifiering motverkas med hjälp av till exempel stöd till kommersiella hyresgäster, zonindelningsstrategier såsom begränsningar av företagens storlek eller längden på gatufronter, och andra projekt som syftar till att bevara lokala småföretag. 

The opponents of big-box entry argue that large retail establishments generate a variety of negative externalities. The advocates, on the contrary, argue that access to a large retail market not only delivers direct economic benefits, but also a variety of positive spill-over effects, and therefore, can be considered a consumer amenity that increases the attractiveness of the entry location. To test the validity of these competing arguments, we use the entry of IKEA in Sweden as a quasi-experiment and investigate if increased access to retail is associated with place attractiveness, where attractiveness is proxied by residential property values. We find that entry by IKEA increases prices of the properties sold in the entry cities by, on average, 4.2% or 62,980 SEK (approximately 6,600 USD), but such an effect is statistically insignificant for the properties in the immediate vicinity of the new IKEA retail trade area. We also observe an attenuation of the effect with distance from the new IKEA store, where the properties located 10 km away experience a 2% price increase. Our results indicate that large retailers have the potential to increase place attractiveness, but perhaps not in the immediate vicinity of the new establishment.